Category: Uncategorised

“Nästa år får den gå i pension”
“Det är min första hund “
“Han/hon är för gammal”

Jag hör många liknande meningar när jag är ute och startar. Jag undrar om det är när hunden blir 8 år och får gå i veteranklass som man ska lägga ner övrig träning?
Som många av er säkert vet så är Yrsa inte längre helt ung, hon är 8,5 år gammal, född 2012-05-21. Många tycker säkert att jag borde lägga ner. Men vid vilken ålder ska du lägga ner och varför?
Yrsa är såklart inte lika snabb och busig som hon va när hon va mellan 3-6 år, men hon tycker fortfarande att det är väldigt roligt att träna. Jag behöver ett mål och helst ett datum för att träna och jag har inga problem med att fortsätta lägga pengar på min gamla hund även fast det den senaste hösten mest har varit B-prov, som ju är en egenskapsbedömning som kanske i första hand används för att utvärdera avelsarbetet. Men nu när de har tagit bort egenskapspoängen så tycker iallafall jag att det är svårare att använda den när jag letar valp eller hanhund, den sammanfattande kritiken säger inte alltid så mycket.
Som vi ju alla har hört någon gång “Det är min första hund”. Jag vet inte varför det skulle vara en anledning till att sluta träna den och samtidigt lära sig själv väldigt mycket.
Vilken av mina hundar kan vara bättre att starta på prov och få erfarenhet än Yrsa? Jag lär mig massor varenda start och min tanke och min plan med unghundarna ändras efter mina erfaranheter.

Framförallt så har jag fantastiskt roligt ihop med min gamla, älskade hund. Nåja, ibland blir man ju lite besviken, men det är i vilket fall en lärdom och vi får alltid nya saker som vi behöver träna på.

I mitten på augusti for jag iväg på en road trip norrut för att hämta hem min nya stjärna, Poppel “O’flanagan Im A Rover”. Hade trevliga dagar uppe hos Lena Hägglund och vi hann med att exteriörbeskriva båda Yrsa och Ivy. (Tur va väl det då Yrsa fick till den andra 1an i ÖKL några veckor senare)
Snälla Lena tog lite fina bilder på Walter och Ivy (som inte va helt välkammad).

Den bästa säsongen på året är äntligen igång och vi har hunnit vara med på några jakter.
Tyvärr fick Ivy en stickskada på frambenet sist vi va iväg för någon vecka sen och går just nu i tratt. Hoppas på snabb och krångelfri läkning så att fröken snart kan hänga med igen!

• 

• 

• 

Jag och spanielerna skulle till skåne och träna i dagarna två men en skada kommer tyvärr sällan ensam och även Clyde fick ett sår för några veckor sen och fick spendera lite tid i tratt och det blev tyvärr ingen träning för hans del. Höst betyder även att spanielerna blir av med sommarfrisyren, de var väl måttligt imponerade av det.

• 

• 

De som känner mig och som har hängt med några år vet Yrsas och min story. Men jag tror nog att den får vänta till ett annat inlägg då den är ganska lång.
Hur eller hur, så fick vi ÄNTLIGEN vår andra 1a i ÖKL på B-prov i Koberg den 4e september.

Jag och laget skulle egentligen åkt på en road trip med början hos min bästaste vän Bella utanför Falköping på torsdagen, sedan provet i Koberg på fredagen. Efter det skulle vi åkt norrut över helgen och startat Ivy i Sunne på söndagen. Men tre hundar i tratt är inte det smidigaste att åka på semester med och då Ivy blev skadad så blev det ingen start för henne i Sunne.
Även Walter hänger i tratt just nu, han bröt en klo (sporren) för någon vecka sen och har provat två gånger att äta sin linda på tassen, en av gångerna så var vi inne hos veterinären och fick upp den så nu är det tyvärr konstant tratt tills klon är på banan igen. Längtar tills han är pigg och frisk så vi kan fortsätta med träningen som jag tyckte gick väldigt bra det senaste!

Jag kan inte längre räkna på två händer hur många gånger jag har hört det.

Många som känner mig vet att jag är en egen kategori på envis.
Jag gillar att tävla och starta på prov med mina hundar och det mig absolut endel endorfiner där när det går bra. Men det som ger mig en riktig, riktig endorfinkick, ni vet en sån där det bubblar i magen och man bara går runt och ler resten av dagen(nä jag kanske inte går runt och ler, men jag har en väldigt go känsla), det är när jag i flera månader lagt ner enormt mycket tid och träning på en specifik grej som helt plötsligt fungerar. Nu snackar jag alltså hundträning. Det finns såklart mycket annat i livet som oxå ger mig endorfiner, men nu handlar det om hundar.

Det här med att jag borde ge upp, det har handlat om Walter.
Det har varit om att Walter, född 2018-05-04 ännu inte är anmäld till något prov då jag, i första hand inte tycker att våra avlämningar fungerar som de ska. Jag har heller inte tränat med vilt, då vi inte har perfekta avlämningar med dummysar, varför skulle vi då ha det med vilt? I min värld så är vilt inget problem. När jag har glömt att stänga en dörr har han har varit och plockat fåglar på tining utan några långsamma upptag osv. men för enkelhetens skull tränar vi avlämningar med dummysar.
Undrar ibland om det finns någon specifik ålder där man bestämt säger att nä, den hunden är inget att lägga tid på. Finns det en ålder på när man borde sluta starta med sin hund? Jag har fortfarande planer på att starta Yrsa på prov, trots att hon är mer än 8 år gammal.
Jag är en sån här som behöver ett mål, alltså en tävling och helst egentligen ett specifikt datum för att träna sådär riktigt riktigt målmedvetet.
Min älskade Yrsa, som är 8 år, tycker fortfarande det är superkul att träna (för det mesta, helst på hennes eget sätt) och jag själv behöver erfarenhet av att starta på prov då det ofta gör mig väldigt nervös och man är ju inte alltid helt klok när man är nervös. Vad passar då bättre än att starta Yrsa 8 år? Jag tror även definitivt på att desto mindre du tränar med hunden, desto fortare blir den äldre. Det är dessutom efter att ha tränat, byggt upp en linje på vatten, krånglat som det ju gör innan de har lärt sig med två yngre hundar, väldigt behagligt att sedan plocka ut Yrsa och endast genom att använda ett “ut” på en dold dirigering, få henne till att springa 20 meter på land, simma 60 meter i vatten, hämta dummyn och simma hem. Det ger mig endel endorfiner.

Men det är inget i jämförelse mot när jag och Walter har lagt så många, många timmar på att träna avlämningar och det plötsligt en dag, i en skog utanför Nybro, där visserligen bara en av alla avlämningar på träningen, funkade felfritt. Den endorfinkicken var stor! Någon vecka senare, när tre av fem avlämningar på en träning funkade perfekt så fick jag en ännu större endorfinkick. Det är det som gör att jag inte tänker ge upp.
Konstigt nog älskar jag den här stökiga, stormiga, snabba men samtidigt alldeles så underbaraste Walter, så nej, jag tänker inte ge upp.
Det kanske tar tid innan vi startar på prov, men jag har inte så bråttom och jag klarar mig fint på de här endorfinkickarna jag får när vi tränar hemma, själva. Nästa år hoppas jag att det kanske är våran tur att starta, vi får se.

• 

På tal om go känsla, ett första pris förra året på B-prov i NKL med en brun flatt var oxå en väldigt glad känsla för mig. Inte för att en 1a i NKL är värsta stora grejen, men Fyran kom till mig som vuxen och vi har fått jobba mycket på att ha rätt mood inför arbete, inte knalla, lämna av dummysar fint. När man sedan startat och hunden har varit i helt rätt mood under hela provet och man har en såndär riktigt riktigt go känsla när sådana saker som man lagt timmar på att träna, bara funkar. Då får iallafall jag en riktig endorfinkick, även fast det för många bara är en 1a i NKL.

Tiden går alldeles för fort. Önskar många dagar att den kunde gå lite långsammare. Det va ju nyss som jag hämtade senaste tillskottet i flocken, Chins, men imorgon blir hon redan 6 månader gammal!
Vi har såklart pysslat med endel sen det senaste blogginlägget så jag tänkte uppdatera er lite.

Jag och några av mina hundar tog en tur till skåne för att hälsa på Robert och träna lite! Mycket trevligt och han har fixat värsta fina träningsstället! Ni borde ta en kik på hans facebooksida via länken här nedan och boka in en träning! https://www.facebook.com/Tyderslund-111330860652875/

Vi har även varit på tur och besökt Nina och hälsat på goldenfamiljen. Det blev såklart lite träning där oxå, mestadels för Yrsa och Ivy men även spanielerna!
Bonnie fick prova att hoppa staket och efter några hopp så hade hon fattat grejen och gjorde det fint.

Det har blivit många stunder fotgående och vi har äntligen hittat det perfekta kortkoppel för detta ändamålet! Bästa Ing-Mari Lindh är det som har fixat de här fina till mig! Två storlekar, ett som på bilden som är lite mindre och ett lite större då det visst skiljer lite på Ivys huvud/hals jämfört med Walters.

Vädret har visst haft lite svårt för att bestämma sig om det ska va regnigt eller soligt.
Det har i år varit ganska utdraget med gräskörandet och pga regn fick vi precis klart första igår.

Träningsmässigt så är de i full gång nu allihopa, Walter har varit halt och ömmade i en handled så för hans del lite lugnare.

Yrsa har just nu fokus på att springa rakt och så ska det även bli lite sökträning. När vi tränar med andra så behöver hon öva på sina markeringar då jag tycker att hon har lite svårt att se. Vid tillfälle, eller bara när vi har dåligt med tid så kör vi lite höger, vänster, ut och stopp då hon verkar ha glömt bort vad det innebär. Tanken är väl att vi ska starta på något B-prov i ÖKL, har ännu bara inte bestämt för vilket.

Ivy är ganska igång även fast vi försöker ta det ganska lugnt då hon ju hade ganska lång strikt vila i våras och då såklart tappade mycket muskler.
Vi ska jobba endel på lite längre, raka linjer då de är i stort sett borta. Även där är det samtidigt höger, vänster, back. Vi har haft lite svårt för närsök på distans så det ska vi lägga lite krut på nu. Även denna fröken behöver jobba på sina markeringar då hon håller linjen ut väldigt bra men har lite svårt att avståndsbedöma, söker lite för stort och litar inte riktigt på sin näsa.
IDAG ska vi köra tre dolda linjer, med 3 vita dummysar på varje då en av mina favorithagar är ko-fri!
Planen för henne är, om hon håller sig pigg och frisk, någon start eller två i ÖKL.

Bonnie tränas på spanielsök och så har vi jobbat endel på “back”. Höger och vänster är planen för henne ett tag framöver. Till hösten hoppas vi på någon start i SKL.

Walter tar det just nu lite chill, men annars så jobbar vi på avlämningar, fotgående, sök, stopp, närsök och endel pysselträning här utanför med höger och vänster.
Jag hade planer på B-provs start för mannen, men antagligen ändrat mig så det blir förmodligen inte förrän 2021.

Clyde och jag jobbar mestadels på spanielsöket, märks att han fortfarande är ung men bitvis går han riktigt fint. Ibland så kastar vi någon dummy och övar på “back”. Stoppsignalen tränar vi på ganska mycket och den gillar han för då kommer det alltid en boll.
Förhoppningsvis startar vi på vattenprov i augusti och kanske även något fältprov ÖKL i höst om han funkar fint.

Chins har fått mest bara växa och va valp. Vi har övat på att gå fot några gånger och hon är utmärkt duktig på det! Vi har provat rulla lite boll och någongång har den kastats i hög vegetation så hon har fått använda sin näsa. När hon kommer in med den sitter vi och myser en stund innan det är slut på träningspasset. Inkallning hör hon ibland och då kommer hon som en raket, inget, inte ens hästbajs slår en fjärdedels frolic!

Sist jag skrev här, 7e februari, var jag lyckligt ovetandes om hur världen skulle se ut nu tre månader senare. Jag höll då på att klura ut en plan för Walter under året. Jag vet att jag höll på med en plan för alla hundarna då, vilka prov och tävlingar vi skulle åka på under året. Det blev inget med det.

Det har varit fullt upp, som alltid sen senaste inlägget. Lite mindre hundträning och prov än vad det vanligtvis hade varit vid samma tid på året. Jag har jobbat desto mer och pluggat endel.

I mitten på mars hämtade jag en liten goldenvalp vid namn Chins, Yesrieve’s All You Need Is Love. Hon är en helt fantastiskt liten individ. Så väldigt intensiv och explosiv men samtidigt något sjukt lyhörd. Tror att det kan bli bra, väldigt bra om jag kan hantera henne rätt.
När min syster fick höra vad fröken skulle heta så sa hon “Man kan ju följa ditt liv genom namnet på dina hundar”. Det stämmer nog lite. Nu för tiden hänger jag ganska mycket på gymmet, därav namnet Chins.

Efter kennelhostan i januari och vila för hundarnas del håller vi på att bygga upp muskler och kondition. Längtar tills badsäsongen drar igång på riktigt och vi kan använda världens finaste sjö för simträning.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Valpar planeras i sommar

I höstas försökte vi ju para Fyran och Ezzet, men hon hade ett mycket märkligt löp. Hon kom liksom aldrig in i höglöp. Jag har ju mina hundar tillsammans till någon dag innan höglöp och tills jag är säker på att de är klara. Walter och Fyran var tillsammans och han visade inget särskilt intresse, sedan var hon ensam i en dag innan vi åkte och besökte Ezzet. Hon var där i en vecka och det blev aldrig någonting. Men det fanns väl en mening med det antar jag.

Under en familjemiddag upptäckte vi att hon äntligen börjat löpa!

• 

Denna gången var det inget konstigt löp och de fick till två bra parningar så nu är det bara en evigt lång väntan till ultraljud.

En ok stämpel i rumpan på fina Fyran i början på året och hon har numera flyttat hem till min syster, men vi hopppas fortfarande på Fyran – Ezzet valpar till våren.
Jag gillar Fyran väldigt mycket, har gjort från första stund vi träffades och det tog mycket tid och funderande innan jag bestämde mig för att det inte funkade med vardagen längre. Fyran och Walter fungerade inte helt toppen ihop, inte för att de inte gillade varandra, de älskade nog varandras sällskap. Problemet var att de drog igång varandra och blev stressade ihop och det bästa de visste var att springa ikapp på promenaderna och det får man såklart göra om man vill, men det är viktigt att ha öronen med sig och inte dra iväg på dumheter. Det blev ett helt annat lugn när jag hade de lite mer isär, men det funkar inte helt tidsmässigt året runt att behöva göra allting dubbelt om dagarna och här hemma, måste det funka att leva i en flock och vi vet ju att ingen mår bra av stress. Alternativet var att hitta ett hem till Walter och det hade nog inte blivit ett enkelt projekt.. Jag gillar honom mycket, men han är oxå ungefär som en orkan när han förflyttar sig, både inomhus och utanför hemmet.
Nu har Fyran fått det bästaste hemmet, med mycket kärlek och jag tror inte att hon skulle vilja byta tillbaka hit för något i världen.

Ivy vart jättedålig för några veckor sen, så pass dålig att hon inte riktigt kunde gå. Många prover och magnetröntgen senare, vet vi fortfarande ingenting. Det är något som inte stämmer, det ser jag ju. Om de bara kunde berätta vad som är problemet. Det gör mig hjärtekrossad och jag känner mig så himla värdelös varenda gång jag ska ut och rasta de andra men Ivy får lämnas hemma. Samma när de andra ska tränas, men inte hon. Hon må ha det tråkigaste livet ever just och jag önskar att hon och jag bara kunde ligga och kolla på tv hela dagarna så hon kunde få lite sällskap hemma.
Hon är iallafall världens ängel, som bara finner sig i att ha världens tråkigaste liv. Önskar så otroligt mycket att vi kommer kunna lösa vad det än är som är problemet med henne och att vi kan få fortsätta med mysiga promenader, jobbiga cykelrundor, underbara träningar och många år tillsammans.

Jag och laget skulle tagit en roadtrip innehållande lite semester och träning till UK och samtidigt hämta hem Clyde. MEN, efter många år utan, så fick laget såklart kennelhosta. Ibland blir jag bara så väldigt trött. Man kan ju inte åka iväg med sjuka hundar och jag kan inte heller vänta en hel månad till på att hämta hem min valp. Båten var redan bokad, men jag kunde boka om den för att inte spendera dagar i UK och seglade till Hull över natten. Bilade och hämtade Clyde och körde ombord på tåget till Calais på kvällen. Känns helt galet att bara va i England över dagen. Tänkte jag skulle bilat långt över natten, men kl 2 somnade jag på en parkering någonstans i Tyskland och sov några timmar innan vi fortsatte resan hem. Veterinärbesiktning med ok stämpel när vi åkte genom Växjö då försäkringsbolaget behöver en svensk sådan på importerade hundar.
Det här var en sån sak som jag har varit tvärt livrädd över, att åka själv till utlandet, inkl bila med vänstertrafik. Kan bocka av en grej på min att göra lista och det känns fantastiskt!
Sen verkar inte mitt liv bli som jag önskar och det va inte alls meningen att det skulle bli såhär. Är djupt besviken över att inte ha fått mina lediga dagar tillsammans med laget och massa promenader over there. Men jag är iallafall ENORMT tacksam mot min stackars pappa som gick från att ev passa en hund några dagar (Ivy som inte är helt 100) till att behöva stå ut med hela laget. Skulle misstänka att det kunde varit svårt att hitta hundvakter till kennelhostesjuka hundar.
Clyde är iallafall äntligen hemma och han är bara helt helt fantastisk. Han hade inga bekymmer med bilåkandet hem och här hemma hänger han med på det mesta. Sover hela nätterna på min arm och är så underbart gosig.

Walter och jag tränar mot årens mål, de är ännu inte helt spikade och jag ändrar mig några gånger i veckan. Men snart, snart ska jag göra upp en plan och han har växt mycket på senaste tiden, även fast han fortfarande är otroligt omogen.
Just nu håller vi på att jobba med stopp och okända närsök på våra synliga linjer.. Tänkte även att vi skulle igång och lära oss att springa rakt över hinder i terrängen och inte runt, bl.a. Vi har massor att träna på och jag längtar något otroligt tills hostan är förbi så vi kan igång och träna ihop med vänner igen.

En ganska grå och ändå kall december även fast minusgraderna har lyst med sin frånvaro.
Träningssuget har varit som bortblåst, av olika anledningar.

Min fina Ivy har på något sätt ont i ryggen, håller på att ta reda på vad det är som gör så ont och jag hoppas verkligen att vi kan hitta orsaken och fixa det. Vad man blir hjärtekrossad när ens hundar inte mår bra och vad man blir så förtvivlat ledsen när man i efterhand inser att hunden under en längre period försökt visa att det är något som är fel men att man inte förstått det.

• 

Det har blivit några få men väldigt trevliga jakter i december och ärligt talat så är jag inte särskilt sugen på det just nu. Man tappar lite suget när man ändå, står här med bara Yrsa. Hon är inte så bara iofs, still going strong. Men hon är heller inte särskilt ung längre och orkar väl egentligen inte hur mycket som helst. Wicki har ju flyttat till en toppenbra familj och kommer att få ett fantastiskt hem där.

Bonnie gick lite banans på slutet och jag skyller på löpet. haha det är fantastiskt att man kan lägga till den till “The book of excuses”. Men jag tror att hon nu i samband med löp, mår väl av lite vila. Jag måste påminna mig själv om att hon ju faktiskt inte är särskilt gammal och har haft en väldigt händelserik höst. Inför nyår förra året satte jag några mål med hundarna. Alla målen med Bonnie blev uppnådda och det är jag så så nöjd över. Ska försöka få ihop något inlägg med liten sammanfattning över året.

Walter har oxå fått vila och vi höll på lite med att “du ska bara plocka en tennisboll även fast det finns fler” innan vilan och den poletten verkar ha trillat ner ganska bra under vilotiden. Just nu pysseltränar vi lite inne. (jag är en sån som gillar 27 grader och sol och ogillar denna säsongen)
Han och jag har alltid jobbat endel på avlämningarna och jag tycker de har varit ganska bra.. fram till flatmästerskapet. Efter första stationen var de som bortblåsta! Tråkigt tycker jag då han gjorde väldigt bra arbete annars. Men då fick jag en liten wakeup om att de ju annars egentligen inte alls har varit bra utan att jag nog mest har liksom, försökt glida förbi problemet! Har hållt på och traggla hela hösten och det blir inte bättre… man måste ju oxå hålla på en tid, men nu känner jag väl att efter 1,5 år så måste jag inse att det inte funkar och prova något nytt. Så nu är det Basic basic basic inne i köket ett tag innan vi ökar svårighetsgraden och jag hoppas att det till våren, är helt löst så vi kan hitta på andra roliga grejer.
Vi övar samtidigt lite på att stå, det är inte min grej och vi har endel kvar att lära där. Men det går framåt!

OCH!!! inte ska jag glömma att jag numera är färdig hundmassör!
Go känsla och jag hoppas att det kommer bli endel masserande framöver. Stunder med hundar som helt klart ger energi!

__________________________________________________________

Lite bilder ifrån december!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

•