Abbie & Abbott har stött och apporterat sina första fåglar. Det är så himla kul när man äntligen, efter många timmar (månader!!) med träning, kan pussla ihop allting.
Får fortfarande bubbel-känslor när jag tänker på det!
De gör det så olika men ändå så bra bägge två.
Abbott har sen han va valp varit så mycket mer naturlig i allt han gör. Så är det fortfarande. När jag rör mig så jagar han, när jag stannar så stannar han. Han är så underbart följsam.
Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt, men det är häftigt när det ändå blir ganska bra. När jag va ute för att träna lite med Abbott så blev (tyvärr) hans andra apport i livet en skammad fågel.. som sprang. När jag såg att den va påväg ner bortanför en kulle, så tittade jag på Abbott och funderade en halv sekund på om det va så klokt, men jag hade inte riktigt något val. Jag skickade honom på “bott” och han gav sig iväg sitt snabbaste. Han fastnade lite vid kullen, eftersom att vi inte riktigt har tränat markeringar med dolda nedslag.. men sedan va han utom synhåll så allt jag kunde göra va att vänta. Efter en stund såg jag fasanen springa på annat håll och strax därefter så kom Abbott. Han stannade till i någon sekund och tittade på mig, men när han inte fick något svar så fortsatte han efter fågeln som han tillslut hittade. Att hänga på en löpa i 50 meter kanske inte är världens bästa introduktion för en unghund. Men så fick det bli.
Jag har en hel del katastrof-tankar i huvudet men försöker tänka positivt och det nog blir bra ändå. Vi kanske kommer att behöva träna lite på att vid andra tillfällen INTE springa på löpor.. haha.
Abbott stötte även en till fasan som jag tvär-bommade, Abbott satt still som ett ljus och tittade på mig och väntade på mig innan han efter en stund fick komma igång och jaga igen. Underbara hund.
Abbies första apport i livet blev tack och lov inte alls lika händelserik. Hon såg inte vart den gick ner, det va inte alls särskilt långt ifrån oss men hon kunde tydligen “back” och sprang iväg och fick sedan vind på den. Skönt att man kan ha lite tur ibland.
Ai Limes Azalea Abbott
Chins är parad och jag hoppas och håller tummarna för ett gäng med guldiga apportörer till våren. Ca två veckor kvar till ultraljud.
Jaktsäsongen börjar närma sig sitt slut. Vi är inne på sista veckan med änder och sedan är det bara en månad kvar på fasanerna. Några få datum med jakter kvar. Det har varit en kul och lärorik höst, som alltid.