Tänk vad mycket ens tankesätt kan påverka en själv, hur man mår och hur allt fungerar.
När min bil gick sönder och jag inte längre kunde ta mig någonstans och en ledig tid på verkstad såklart heller inte fanns samma dag kunde jag valt att bryta ihop helt, eller tänka att det blir intressant att se hur jag ska få ihop allt. Jag valde att se det lite som en utmaning istället.
Okej, alltså det är klart jag bröt ihop lite. Jag kan gråta för det mesta, om jag är glad, lycklig, stressad, frustrerad, arg osv. så det är klart att jag grät lite.
Jag ogillar att behöva avboka inplanerade saker, jag fick lämna återbud till någon jakt och till någon träning. Men ibland har man tyvärr inget val.
Ungefär samtidigt som min bil bestämde sig för att sluta samarbeta, så började Chins löpa.. Det va ju såklart väntat, men det där va dålig tajming.
Jag är utan bil och på måndag flyger jag till England.
Jag brukar, om möjligt, försöka dela på löptikarna från mina hanhundar. Det blir lite mindre stressigt för hanhundarna då. Så hela min plan om vilka hundar som skulle vara vart under min Englandsresa, gick ju helt åt skogen. Men, återigen, intressant att se hur vi kan lösa det (utan bil!!!! haha).
Jag är så enormt tacksam över familj som ställer upp (och enormt tacksam över mitt hundsläp) så jag tror att det mesta löser sig och jag hoppas att Chins kan vänta med höglöp tills jag kommer hem från England och min bil förhoppningsvis är på banan igen.
Ser fram emot att åka iväg några dagar till UK och om jag känner mig själv så kommer inspirationen och motivationen vara på topp när jag kommer hem!
Så tacksam över alla som gör det möjligt för mig att åka iväg.