Category: Uncategorised

1 december och jag börjar redan få lite ångest över att jaktsäsongen snart är över. Fortfarande är det minst en jakt varje vecka tills dess, men det har minskat betydligt. Hundträningen har fått stå lite åt sidan det senaste och jag har mest försökt hinna med lite träning med spanielerna vid tillfälle.
I förra veckan åkte jag söderut på torsdagen och eftermiddagen spenderades tillsammans med Kalle och Simon, mycket trevligt och jag är så tacksam över att jag och B fick hänga på!

Det va fina King som röntgades för någon vecka sen med trevligt resultat!
ED ua och HD grad A!

I fredags va det fasaner och lite änder på schemat. Bonnie fick hjälpa till att putta fasaner och Yrsa och Ivy fick apportera änder. Ivy har blivit en fena på att hitta änder i vattnet och i vassen, jag har ingen aning om vart men änder tycker hon är kul att leta efter!

I lördags va det fasanjakt och Bonnie gick helt katastrof! Så är det väl ibland men man blir lite uppgiven varje gång. Det är svårt när fasanerna springer framför.
I söndags var det absolut ingenting planerat, ganska skönt och jag hann inte med mer än att äta frukost och dricka kaffe i soffan på hela förmiddagen.

Chins har börjat löpa, Bonnie är nog snart på gång. Helst av allt skulle jag vilja att fina Fyran kan börja löpa så att vi hinner åka och hälsa på Il Sano’s Camaro innan hon blir för gammal. Även fast jag inte riktigt tror på det funkar, så ska Fyran få komma hit några dagar och så hoppas vi på att löpen kan smitta lite.

Idag fanns det lite tid och energi till träning! Ivy behöver massor med självförtroende och rakare linjer än vad hon har nu så tre stående vita dummysar och Yrsa fick två på snedden genom ett staket, inte felfritt men bra träning med de båda.

Poppel har flyttat norrut och verkar trivas bra i sitt nya hem!
Hon är en väldigt go hund på alla sätt, men av lite olika anledningar bestämde jag mig för att hon nog skulle trivas bättre ihop med Mia och John.

Ett besök hos naprapaten i tisdags gjorde att ryggen blev lite bättre.
I onsdags bar det av söderut för att gå med spaniel. Bonnie skötte sig ganska ok. Körde förbi Teba påväg till Kristianstad och konstigt nog, hur många dummysar man än äger, behöver man alltid en till när man kommer in där..
I torsdags var det tackjakt och Yrsa va med på andjakt efter någon veckas löpvila hos min far. Hon va väldigt redo kan man säga, någon gång lite väl redo kanske. På eftermiddagen fick jag skjuta min allra allra första fågel för Bonnie! Annars har jag mest alltid haft någon annan till att skjuta för B. Bra dag tillsammans med bra människor i mestadels sol.

I fredags var det fasanjakt och jag hade Ivy och Yrsa vid sidan. Ivy börjar lära sig lite vad det går ut på och ibland gör hon väldigt bra saker, men i vissa situationer är hon fortfarande väldigt orutinerad. Yrsa är alldeles för rutinerad och tror många gånger att hon är ensam apportör på stället, väldigt irriterande faktiskt.

I lördags och söndags var det fasanjakt och mestadels med spaniel vid sidan. Ivy får hänga med och hjälpa till och putta lite fasaner ibland. Hann med att träna Bonnie och Clyde lite efter jakten i lördags innan det blev mörkt. Clyde går så in i bänken, så himla rolig att träna!
Igår så stötte Bonnie ett vildsvin som gick upp två meter framför mig ur ett dike, både jag och Ivy fick en mindre hjärtattack. B va ganska obrydd och ville mest leta vidare efter fasanerna.

Då det för min del tyvärr inte blev någon spanielvalp från Bonnies mamma Cobra bestämde jag mig för att det va dags för en terrier, efter många års väntan, så äntligen!

Några dagar med jakt i veckan, lite extra träning med Bonnie och halvdag hos veterinären i torsdags. Höft- och armbågsröntgen på en spanielhane som jag tycker är lite intressant och sedan en veterinärbesiktning för Poppel som nu flyttat lite längre norrut till ett toppenbra hem.
I fredags va det jakt, det blev tyvärr en ganska kort jaktdag för min del då jag fått så horribelt ont i ryggen. Det funkade ok någon timme men sedan blev det soffläge större delen av eftermiddagen. Lite träning m spanielerna innan det blev mörkt.
Vaknade tack och lov med lite mindre ryggont på lördagen och tur var väl det! I kalendern var det spaniel SM planerat.

Startnummer 18.. kanske inte helt vad man önskar och det va lite fart under benen på lilla Bonnie, jobbade fint tycker jag. Hon gick väl på gränsen till för stort någon gång men det kan ju ibland behövas om de ska få upp någon fågel. Efter en stunds jobb så stötte hon en fasantupp som gick iväg snett fram och sköts på andra sidan som hon tyvärr inte kunde markera. Promenad dit och den hade landat på andra sidan om en remsa m rörflen, i skogskanten. Kände när jag skickade att hon inte alls va på väg dit jag pekade. Det blev pannkaka och Bonnie va inte ens i närheten av området och hon va HELT förrvirrad. Koppel på och man blir ju såklart lite bitter och besviken en stund. Nu för tiden brukar det gå ganska fort för mig att komma på varför hunden gör som den gör i vissa situationer. Skäms på mig som faktiskt aldrig tränat att skicka IN eller igenom rörflen utifrån plattmark. Jag har alltid bara skickat inifrån och UT. Det är hon ofta väldigt säker på och jag förstod ganska snabbt varför hon var så himla låst på gräsmarken. Det ska vi såklart träna vidare på. Många erfarenheter rikare och en väldigt trevlig dag tillsammans m likasinnade! Stjärnor till alla inblandade för ett toppenbra arrangerat SM! Och såklart ett stort stort grattis till alla placerade!

Det va vårat sista planerade prov för denna säsongen, ev att det blir något mer om det kommer upp något. Men just nu är det ganska skönt att inte ha något mer planerat.
Idag skulle vi varit på jakt men ryggen är idag ännu sämre än i fredags och det blev lite soffläge innan jag bilade hemåt, lyckades baxa mig ur bilen efter två timmars sittande och nu är jag sängliggandes. Hoppas på snabb bättring.. jag menar vem har tid att ligga still nu, mitt i bästaste jaktsäsongen!

För ett tag sen så skrev jag att jag va lite less på hundvärlden. Men det är jag såklart inte alltid! Har fått höra så mycket snällt av många fina människor och jag blir så glad över att det finns så många fina människor som bryr sig om varandra. Jag ber samtidigt lite om ursäkt om det är någon som känt att de har blivit missuppfattade, men jag tror nog allt att de människorna som är negativa och kan lämna tråkiga kommentarer inte ens hittar hit och om de skulle, så bryr de sig inte.

I fredags förra veckan bar det iväg till veterinären för röntgen med Clyde. Jag är ingen röntgenavläsare, inte heller någon veterinär. Men har röntgat några A och B höfter och jag förstod helt klart när Clydes bilder att det inte va helt som vi önskar. Det är klart att man blir väldigt, väldigt besviken när man har lagt ner mycket tid och pengar och fått hem väldigt trevlig hund som man gillar väldigt mycket. Nu trodde jag att det skulle blivit sämre än vad det blev så det vart nästan till att fira att det inte va sämre än c. ED ua (0) och HD grad C.
Lördagens jakt vart inställd och söndagen va oplanerad och de va nog ganska behövligt med en helg hemma utan några planer.

Några dagar på jobb och någon kväll med terrier på besök innan jag på onsdagen åkte söderut för att hinna träna lite spaniel innan det blev mörkt. Slyngeljakt på torsdagen, det va kul, det hade säkert varit ännu roligare om jag bara inte hade glömt bössan hemma.. Fredag och lördag va det jakt och efter jakten i lördags så blev det någon timme kvar innan mörkret och vi hann med lite spanielträning. Kalle sköt någon fågel för både Bonnie & Clyde. Clyde har lite att öva på gällande apporteringen, den poletten är inte helt nere än men Bonnie börjar bli ganska säker. Så, så glad och tacksam över möjligheten att få skjuta lite för mina spanieler!
En bättre lördag helt enkelt, även fast jag fick springa efter Clyde någon gång och fråga om han glömt bort att han jagade tillsammans med mig och framförallt skytten, som visserligen är ganska säker på att skjuta men ändå, om jag ska kunna skjuta någon gång vill det nog till att han håller sig lite närmre.. Det hör nog till spanielträningen, att aldrig kunna slappna av. Men även han gick någon stund riktigt, riktigt bra.

Igår va det dags för spanielprov! Vid kl 04 ringde klockan och kl 05 satt jag i bilen påväg norrut. Som vanligt tänkte jag på lördagen att jag kanske skulle skita i det och hjälpa till på någon rough shooting istället men vi kom iväg.
Startnummer 10 och fick börja släppa precis innan ett björnbärssnår. Jag vet att det många gånger handlar om tur, såklart ännu lite mer när det är på en jakt. Jag såg det här jäkla björnbärssnåret långt innan och förstod ju att det är där jag och Bonnie kommer hamna, om vi har lite otur. Såklart vi gjorde det.. En spaniel borde ju gilla björnbärssnår, men jag har aldrig riktigt haft något sådan att jaga i och hon har liksom inte fattat att fasanerna gillar att hänga där. Gick bara någon minut där innan det sköts för den andra hunden. De fick inte in fågeln så jag fick gå runt och prova skicka på den fasanen, höll Bonnie i området utan att hon hittade något. Gick sedan vidare och tack och lov va det inte bara björnbärssnår i det där släppet. Fortsatte fram i någon betesmark innan Bonnie sedan började slå på vittring och som om under ett löv låg den skammade fasanhönan där på platta marken. In kom den och vi fortsatte vidare och sedan gick vi lite mer skogsaktigt, lite sly och undervegetation. Bonnie gjorde en fin stöt på en fasanhöna som sköts och landade på andra sidan en stenmur, hon slog lite på alla fjädrar innan hon letade vidare ut över stenmuren och plockade den.
Andra släppet för andra domaren va vi i en bäckravin, lättsprunget i skogsmark. Bonnie jagade fint och tycker vi hade ett bra samarbete. Det gick upp en lös fasan en bit ut till höger som sköts och landade ganska långt fram. Där Bonnie stannade så va raka vägen två gånger över en bäck som va någon meter bred, den skulle ju helt klart kunna ställa till det och förvirra hennes bild av vart den hamnade. Men ut och spikade och tillbaka in med den. Skönt att va klar och kunna andas lite.

Fin kritik på prisutdelningen och så glad över en 2a placering med CK m Bonnie (Centennial’s Boa Constrictor)!

haha, förra året på samma plats va det inte riktigt lika långvarigt prov. Gick nog i en minut innan Bonnie stötte en fasan, släppte den med blicken när den sköts med så många skott på andra sidan och jag fick inte ut henne förbi terrängskiftet. Den va så himla plättlätt och vi åkte ut illa kvickt. Så är det, konstigt nog är det så himla roligt och efter att ha brutit ihop, så är man tillbaka igen.

Måndag är kloklippardag här hos oss, så nu ska jag klippa klor på hela laget och sedan åker jag och Poppel till skogsmaskinen några timmar innan vi åker på nästa tur söderut.

Blir frustrerad över att tiden går alldeles för fort! Det va nyss augusti och jag kommer fortfarande ihåg den goa känslan på säsongens första andjakt i lite mer behaglig temperatur. Nu är det helt plötsligt väldigt nära November och jag fryser mest större delen av dagarna, som pricken över i så blir mitt oklara knäproblem väldigt märkbart när det blir kallt och vissa dagar är det inte alls behagligt att gå och stå. Men all positiv energi man får av alla bra dagar tillsammans med likasinnade människor gör det helt värt det alla dagar.

Veckan har som vanligt gått i rekordfart med lite jobb innan det igår va dags för biltur och heldag med spanielarbete på det internationella A-provet för retriever. Bonnie skötte sig ok tills hon stötte en fin fasan uppe på en kulle, den sköts, hon kollade på mig och jag visslade HÄRÅT, men det va visst lite otydligheter med signalens betydelse och hunden försvann bakom kullen och jag sprang efter och skrek “BONNIE!!!!” nästa gång jag såg henne satt hon långt ute på en åker och kollade på mig, ungefär som att hon försökte få mig till att tro att hon själv inte visste hur hon hamnade där och att hon absolut inte hade tänkt att apportera någon fasan. Man kan säga att hon är lite av en ögontjänare. Resten av dagen gick jag mest på helspänn och förväntade mig att hon skulle blivit en knallapportör på heltid, men hon skötte sig. Provet drog ut lite på tiden och jag hade några mil i bilen hem så jag avvek direkt efter sista drevet. Hem till hundarna och spendera lite tid med dem innan jag somnade väldigt tidigt.

Upp tidigt idag igen och dags för tur med en retriever istället. Ivy skulle starta på B-prov i ÖKL. Det märktes att hon fått lite succé i vassarna på andjakter den senaste tiden, för några månader sedan hade hon inte alls fått för sig att leta så självständigt i vattenkanten som hon gjorde idag. Gjorde annars ett ok sök, kanske lite väl stort. Så intressant med dessa hundar, för några veckor sedan va det helt tvärtom. Sedan hämtade parkamraten två markeringar på land innan det va dags för Ivy att hämta landdirigeringen. Vi har lite problem med att hon “låser sig” i stoppen. Det börjar släppa men hon behöver fortfarande lite tid att tänka innan hon ger sig iväg dit jag ber henne. Gjorde ett jättefint närsök i området innan hon hittade kaninen. Löste landmarkeringarna bra. Två vattenmarkeringar där den ena hamnade lite bakom vassen och hon fick leta en stund men löste det bra själv. Avslutade med en vattendirigering som va precis så som jag önskar att den ska vara. Jag sa “ut”, fröken ger sig iväg, ut i vattnet, förbi markeringspunkten och fortsatte utåt tills hon hittade anden. Jag tycker att hon va lite fladdrig vid sidan idag, det beror antagligen på att hon har tränat mycket tillsammans med någon av de andra hundarna hemma och hon då inte har behövt ha någon så exakt position vid sidan så det ska vi fokusera på i träningen framöver.
Vi har såklart massor mer än det som vi behöver träna mer på, men nästa start blir inte förrän till våren.

SÅ GLAD över ett 1a pris i ÖKL med fina Ivy! (Bez-Ami’s What A Sensation)

Desto mer jag håller på med mina älskade hundar, desto oftare vill jag lägga ner. Hundvärlden är tyvärr många gånger en horribel plats.

Tråkiga kommentarer och avundsjuka när det går bättre för någon annan än sig själv är väl standard konstigt nog. Ja, de kanske va ren tur den dagen och hunden kanske för alltid är förstörd, men låt det vara så då.
Wicki placerades trea på ett retrieverderby för några år sedan och vi hade roligt ihop i några år utan att hon fick några större men av att apportera fem dummysar när hon va en unghund. Bonnie fick visserligen bara diplom på spanielderbyt för något år sedan och det är väl därför hon kunde gå ok och ha lite tur att få en placering på ett SM innan hon blev förstörd. Stackars Clyde som råkade vinna unghundsderbyt kommer antagligen vara förstörd för att han hade lite tur en dag. Möjligt att det för honom va en helt vanlig dag på jakt, som de andra dagarna han har varit med på jakt. Har hört några gånger att man inte kan hjälpa till på jakter med sin spaniel om man ska gå med den på prov. Men för min del, så är att hjälpa till på jakter nästan den enda möjligheten jag har att ge hundarna erfarenhet. Jag har inga fasaner eller rapphöns, knappt någon hare att träna på hemma. Att gå på jakt är det roligaste jag vet att göra med mina hundar och den dagen jag inte alls kan jaga med dem för att de ska tävla, då får det nog va. Det är klart att jag försöker hålla i dem lite och inte låta de gå hur långt som helst och jag släpper de inte i en majsremiss, men det hade jag nog inte gjort ändå då jag kan ana hur lätt det är att hunden väldigt snabbt springer ur hörhåll och hittar plural fågel att stöta.
Jag brukar inte bry mig så mycket och är glad att jag har många fina vänner att prata om sånt här med, men stackars många andra människor som kanske tar åt sig mer än jag. Jag vet att det krävs timmar och ännu fler timmar att träna en hund och jag önskar att vi någon gång kan vara lite mer glada åt varandras framgångar.

På tal om tråkighet så hade jag helt bestämt mig för att jag inte va rätt hem för Walter. Jag tror att han skulle må bättre i en mindre flock med en större arbetsuppgift här i livet men okloka jag skrev för några år sedan ett avtal med bibehållen avelsrätt. Då var alternativet tydligen just nu att antingen lämna tillbaka honom och få 7 500 kr för honom eller betala 70 000 kr (vet inte riktigt vad de siffrorna kom ifrån men så va det visst) för att köpa ut avelsrätten. Ni förstår nog resultatet på den. Någonstans önskar jag att den här hundvärlden inte bara handlade om pengar utan om individerna och vad som är bäst för dem. Någonstans blir det tyvärr att det handlar om pengar, även för min del då jag i det här fallet inte vill lämna ifrån mig min 2,5 åriga älskade Walter för 7 500 kr och sedan inte ha någon rätt att välja hans nästa hem, samtidigt som jag såklart inte har några större planer på att betala 70 000 kr för honom.
Jag älskar min Walter och vill inte lämna ifrån mig honom till vem som helst, hur som helst, bara för att. Han kommer alldeles säkert fortsätta vara lycklig här hemma på gården men jag tror att vi har bestämt oss för att apporteringen kanske inte verkar vara hans grej.

Nog med tråkigheter, de här underbara hundarna är värda varenda tår då de skänker desto mer glädje. Nu har vi brutit ihop lite och tränar vidare mot nya mål.

ja, ni vet, hemma bäst. Mer om det länge ner.

9 oktober va det B-prov i NKL utanför Lammhult, en väldigt trevlig dag med underbart väder. Cajsa startade med sin Hjortron och fick ett 1a pris! Så himla roligt!
Jag är inte längre så nervös när jag själv startar på prov, haha, men det va värre när Cajsa skulle starta.

Förra helgen va det dags för skåne och några dagars jakt. Clyde har fått hänga med lite och har fått byta av Bonnie ibland. Han börjar förstå vad vi pysslar med. Hade en sån himla go-känsla den helgen. Fint väder, bra sällskap. Var så himla glad, det va väl kanske väl att jag hade den känslan någon dag innan det blev som det blev.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Långhelgen blev till en hel vecka då min bil stannade på väg till stugan efter en jakt i söndags. Det är inte allt för roligt med bilproblem med massor av hundar med i bilen. Tur i oturen så va jag i närheten av ett ställe som jag brukar vara med och hjälpa till på.
Snälla, snälla människor som fixade både sovplats och en hundgård till mina hundar och lån av bil någon dag.
Tid på verkstaden på tisdagen och fick sedan veta att det va mycket alger och smuts i tanken och att de inte kunde fixa förrän på fredagen.
Då det va jakt på torsdagen så blev jag kvar i skåne istället för att låna bil och köra hem över en dag. Det borde egentligen resulterat i massor av tid till att träna hund, men motivationen fanns väl inte riktigt där just då.

Det va planerat sedan innan att jag skulle få lite hjälp m att skjuta lite för Clyde i veckan då han ju hade tävling på G den kommande helgen och aldrig har fått apportera något som är skjutet för honom tidigare. Han är bara helt, helt underbar. Han jagar fint, med väldigt fart och stil, så klart väldigt orutinerat! Men han försöker lära sig hantera vinden och sortera vittring och emellanåt gick han riktigt, riktigt fint. Han är så otroligt charmig när han ibland stannar upp och kollar på mig och frågar om han gör rätt. I början förstod han såklart inte att han även hade en uppgift som apportör, men efter några stycken så trillade poletten ner lite och han gjorde någon bra apport.

I torsdags och fredags blev det jakt. Eftersom att jag inte hade någon bil utan fick åka med Kalle så blev det bara Bonnie och Ivy som fick hänga med. Det känns inte helt tillräckligt att bara ha en hund vid sidan när man ska apportera, men Ivy har växt med uppgiften när inte Yrsa är med, då hon ju blir skickad och får göra ett försök på de som Yrsa annars hade hämtat.
Bilen hämtades efter jakten i fredags och då Bonnie inte alls hade gått bra under dagen va jag tvungen att träna lite innan jag åkte iväg norrut. Jag hade nästan helt bestämt mig på morgonen att jag inte skulle åka då jag tycker att Clyde är alldeles för orutinerad och vi inte alls har kommit någonstans med dirigeringsträningen än. Bonnie gick inte alls särskilt bra i veckan och det kändes bara väldigt långt och ovärt att åka, särskilt efter en så väldigt mindre bra vecka. Efter lite stött och pepp så kom jag visst iväg och landade utanför Nyköping runt 23.30 på fredag kväll. Upp tidigt på lördag för att bila vidare til derbyt med sällskap av Cajsa som skulle kika vad hon gett sig in på.

Clyde gick som startnummer 3. Fick börja släppa i en skog ish, det vart lite förvirrande med väldigt mycket byte av riktning, men Clyde hängde med ganska bra. Gjorde en jättefin stöt på en fasantupp som inte fälldes. Gick vidare och han jagade fint. Fick sedan koppla och flytta oss till lite mer öppen mark. Sök i medvind och jag tycker att han försökte hantera det bra. Gjorde en halvstöt på en fasantupp och stannade spontant. Den flög bara upp någon meter och satte sig precis ovanför i buskaget. Körde igång Clyde och fasanen flög iväg utan att bli skjuten. Fortsatte framåt och sedan började det lyfta en väldig massa lös fågel precis framför oss och Clyde satt som ett ljus, väntade lite till innan vi satte igång igen. Gick några slag och sedan stötte han en fasantupp, stannade och kollade på mig, den sköts och jag blev helt uppgiven då jag absolut inte trodde att han hade varken sett eller hört den.

Provar skicka honom och han springer snabbt förbi mig, tillbaka ut på vägen och och jag vågar inte gå efter för att kolla. Men när domaren säger att “han har den” kan jag andas ut, han kommer och lämnar av och den känslan är obeskrivlig. Blir nästan tårögd bara jag skriver om det.

Hade en aning om vilka hundar som skulle hamna i topp och när de började berätta placeringarna och när det inte va någon mer än 1a placeringen kvar så kom det några tårar. Min unga, fantastiska, gosigaste, underbaraste Clyde vann derbyt 2020! Det är HELT galet! Så många duktiga hundar och förare och så kommer lilla jag och lilla Clyde och vinner hela kalaset. Helt sjukt, men vilken häftig känsla!

I går var det dags för SKL i Strängnäs med Bonnie. Startnummer 8 och släppte i skogsterräng, gick inte särskilt långt innan hon stötte en fasan i ett slånbuskage. Stadig i stoppet och den sköts med ett skott, gick ner och sprang vidare. Flyttade runt slånet och skickade utan att hitta, andra hunden skickade utan att hitta. Fick gå vidare utan att hitta någon mer. Andra släppet för den andra domaren var även det i skog. Väldig fart på lilla fröken och fick några stötar utan att det blev skjutet något. Sedan sköts det ännu en som sprang iväg och under tiden när Bonnie jobbade på den, stötte hon en fasan som de sköt som blev liggandes som vi just då inte skulle hämta. Letade vidare och hon stötte fågel efter fågel, Bonnie vart helt förvirrad men skickade flera gånger utan att hon hittade den. Men sedan behövde ju Bonnie en apport, det va det sista innan vi va klara. haha, alltså den va inte ens lång, blåste många stopp och hon meckade väldigt när hon skulle ta den och knäckte den. Såklart man blir väldigt besviken, men så är det. Pratade med Pia på hemvägen och kom fram till några möjliga anledningar till varför det blev. Fördelen med en lång väg hem är man hinner bryta ihop och komma igen innan man är hemma. Som Pia sa i fredags “Man vet aldrig med hundar!” Det är ju så sant och som alltid har jag lärt mig massor i helgen.
Jag är så glad i mina fina spanieler och nu ska de båda få några dagars vila efter några intensiva veckor.
GO känsla att komma hem igår! Visserligen till mängder med flyttlådor då jag precis flyttat ifrån min lägenhet. Några dagar hemma innan det blir jakt igen och sedan ny helg med nytt hundprov.

Jakt och provsäsongen är i full gång och jag älskar det!

Vi har den senaste månaden fått ihop 4 starter i EKL. Jag är nöjd, även fast man såklart önskar annat än 3e pris. Ni ska få ta del av de sammanfattande kritikerna.

Växjö 20 september, 1a pris
“En hund som gör ett bra dirigeringsarbete, ett fantastiskt sökarbete. Superbra markeringsarbete. Mkt bra förd.”

Älmhult 27 september, 3e pris
“En flattik som gör ett utmärkt mark. arbete, även ett bra sökarbete. Belastas idag i sin brist på samarbetsvilja under ena dir. arbetet. Trevligt förd!”

Österström 3 oktober, 3e pris
“Visar styrka i stora delar av provet och stor effektivitet. Belastas vid inledande passivitet med något pip.”

Österström 4 oktober, 3e pris
“En tik som följer sin förare på ett trevligt sätt. Markerar bra, behöver dock stöd på land 2. Löser landdir på ett bra sätt, tyvärr inte lika bra på vattendir. Blir ineffektiv på söket, rotar fast i näromr.”

Lite tråkigt att hon bestämde sig för att börja pipa, på ett dummyprov vid 8,5 års ålder. Men alltså, vad annat kan man göra än att där och då bara skratta åt henne. Jag är samtidigt glad över att hon va piggare i helgen än vad hon va för några veckor sedan. Nu ska vi fokusera lite på vattendirigeringar. Sökarbete brukar vara hennes favvo-grej. Men hon kändes trött igår, med all rätt. Det blir massage och några dagars vila innan vi fortsätter och förhoppningsvis får vi till någon mer start till våren. Önskar så att det gör ont att hon ska fortsätta vara pigg och frisk länge till.

Vi startade på ett KKL oxå, jag anade resultatet redan innan men bestämde mig för att prova ändå. Hon skötte sig ok till en början och fick hämta en fågel. Men när det ramlade för många, även sådana halv-döda som hon brukar ha första tjing på så pep hon och det blev koppel på för hennes del.

Människor tycker säkert att jag är lite tokig. Men som Nina brukar säga, “Tokigt är bra.”
I fredags, efter att bilen blivit lagad i verkstaden, tog jag och laget en road trip norrut för två dagars prov.
Två dagar i EKL med Yrsa som ni kunnat läsa om ovan. Även Ivy fick prova starta i ÖKL för första gången. Det gick bättre än vad jag tänkt mig att det skulle göra och bristerna va inte de jag trodde. Tji fick jag.
Österström 3 oktober, 2a pris
“En trevlig arb tik som löser större delen av provet på ett bra sätt. Förs med små medel på ett mkt trevligt sätt, men orkar inte riktigt fullfölja söket vilket påverkar dagens pris.”

Jag trodde framförallt att hon skulle brista i dirigeringarna då vi har lite svårt att komma ifrån att sitta still i stoppen. Men det gjorde hon fint, om än lite smått funderande. Väldigt glad över lilla fröken och ev blir det någon mer start i höst. Det hänger lite på spanielproven.. Säsongen med fältprov är ju något kortare än säsongen för B-proven.