Borta bra men ..

ja, ni vet, hemma bäst. Mer om det länge ner.

9 oktober va det B-prov i NKL utanför Lammhult, en väldigt trevlig dag med underbart väder. Cajsa startade med sin Hjortron och fick ett 1a pris! Så himla roligt!
Jag är inte längre så nervös när jag själv startar på prov, haha, men det va värre när Cajsa skulle starta.

Förra helgen va det dags för skåne och några dagars jakt. Clyde har fått hänga med lite och har fått byta av Bonnie ibland. Han börjar förstå vad vi pysslar med. Hade en sån himla go-känsla den helgen. Fint väder, bra sällskap. Var så himla glad, det va väl kanske väl att jag hade den känslan någon dag innan det blev som det blev.


Långhelgen blev till en hel vecka då min bil stannade på väg till stugan efter en jakt i söndags. Det är inte allt för roligt med bilproblem med massor av hundar med i bilen. Tur i oturen så va jag i närheten av ett ställe som jag brukar vara med och hjälpa till på.
Snälla, snälla människor som fixade både sovplats och en hundgård till mina hundar och lån av bil någon dag.
Tid på verkstaden på tisdagen och fick sedan veta att det va mycket alger och smuts i tanken och att de inte kunde fixa förrän på fredagen.
Då det va jakt på torsdagen så blev jag kvar i skåne istället för att låna bil och köra hem över en dag. Det borde egentligen resulterat i massor av tid till att träna hund, men motivationen fanns väl inte riktigt där just då.

Det va planerat sedan innan att jag skulle få lite hjälp m att skjuta lite för Clyde i veckan då han ju hade tävling på G den kommande helgen och aldrig har fått apportera något som är skjutet för honom tidigare. Han är bara helt, helt underbar. Han jagar fint, med väldigt fart och stil, så klart väldigt orutinerat! Men han försöker lära sig hantera vinden och sortera vittring och emellanåt gick han riktigt, riktigt fint. Han är så otroligt charmig när han ibland stannar upp och kollar på mig och frågar om han gör rätt. I början förstod han såklart inte att han även hade en uppgift som apportör, men efter några stycken så trillade poletten ner lite och han gjorde någon bra apport.

Clyde, Breckmarsh Hark
Foto: Petra Gau

I torsdags och fredags blev det jakt. Eftersom att jag inte hade någon bil utan fick åka med Kalle så blev det bara Bonnie och Ivy som fick hänga med. Det känns inte helt tillräckligt att bara ha en hund vid sidan när man ska apportera, men Ivy har växt med uppgiften när inte Yrsa är med, då hon ju blir skickad och får göra ett försök på de som Yrsa annars hade hämtat.
Bilen hämtades efter jakten i fredags och då Bonnie inte alls hade gått bra under dagen va jag tvungen att träna lite innan jag åkte iväg norrut. Jag hade nästan helt bestämt mig på morgonen att jag inte skulle åka då jag tycker att Clyde är alldeles för orutinerad och vi inte alls har kommit någonstans med dirigeringsträningen än. Bonnie gick inte alls särskilt bra i veckan och det kändes bara väldigt långt och ovärt att åka, särskilt efter en så väldigt mindre bra vecka. Efter lite stött och pepp så kom jag visst iväg och landade utanför Nyköping runt 23.30 på fredag kväll. Upp tidigt på lördag för att bila vidare til derbyt med sällskap av Cajsa som skulle kika vad hon gett sig in på.

Foto: Petra Gau
Foto: Petra Gau
Foto: Petra Gau

Clyde gick som startnummer 3. Fick börja släppa i en skog ish, det vart lite förvirrande med väldigt mycket byte av riktning, men Clyde hängde med ganska bra. Gjorde en jättefin stöt på en fasantupp som inte fälldes. Gick vidare och han jagade fint. Fick sedan koppla och flytta oss till lite mer öppen mark. Sök i medvind och jag tycker att han försökte hantera det bra. Gjorde en halvstöt på en fasantupp och stannade spontant. Den flög bara upp någon meter och satte sig precis ovanför i buskaget. Körde igång Clyde och fasanen flög iväg utan att bli skjuten. Fortsatte framåt och sedan började det lyfta en väldig massa lös fågel precis framför oss och Clyde satt som ett ljus, väntade lite till innan vi satte igång igen. Gick några slag och sedan stötte han en fasantupp, stannade och kollade på mig, den sköts och jag blev helt uppgiven då jag absolut inte trodde att han hade varken sett eller hört den.

Provar skicka honom och han springer snabbt förbi mig, tillbaka ut på vägen och och jag vågar inte gå efter för att kolla. Men när domaren säger att “han har den” kan jag andas ut, han kommer och lämnar av och den känslan är obeskrivlig. Blir nästan tårögd bara jag skriver om det.

Rekord på dubbelhakor, men SÅ glad!
Foto: Petra Gau

Hade en aning om vilka hundar som skulle hamna i topp och när de började berätta placeringarna och när det inte va någon mer än 1a placeringen kvar så kom det några tårar. Min unga, fantastiska, gosigaste, underbaraste Clyde vann derbyt 2020! Det är HELT galet! Så många duktiga hundar och förare och så kommer lilla jag och lilla Clyde och vinner hela kalaset. Helt sjukt, men vilken häftig känsla!

I går var det dags för SKL i Strängnäs med Bonnie. Startnummer 8 och släppte i skogsterräng, gick inte särskilt långt innan hon stötte en fasan i ett slånbuskage. Stadig i stoppet och den sköts med ett skott, gick ner och sprang vidare. Flyttade runt slånet och skickade utan att hitta, andra hunden skickade utan att hitta. Fick gå vidare utan att hitta någon mer. Andra släppet för den andra domaren var även det i skog. Väldig fart på lilla fröken och fick några stötar utan att det blev skjutet något. Sedan sköts det ännu en som sprang iväg och under tiden när Bonnie jobbade på den, stötte hon en fasan som de sköt som blev liggandes som vi just då inte skulle hämta. Letade vidare och hon stötte fågel efter fågel, Bonnie vart helt förvirrad men skickade flera gånger utan att hon hittade den. Men sedan behövde ju Bonnie en apport, det va det sista innan vi va klara. haha, alltså den va inte ens lång, blåste många stopp och hon meckade väldigt när hon skulle ta den och knäckte den. Såklart man blir väldigt besviken, men så är det. Pratade med Pia på hemvägen och kom fram till några möjliga anledningar till varför det blev. Fördelen med en lång väg hem är man hinner bryta ihop och komma igen innan man är hemma. Som Pia sa i fredags “Man vet aldrig med hundar!” Det är ju så sant och som alltid har jag lärt mig massor i helgen.
Jag är så glad i mina fina spanieler och nu ska de båda få några dagars vila efter några intensiva veckor.
GO känsla att komma hem igår! Visserligen till mängder med flyttlådor då jag precis flyttat ifrån min lägenhet. Några dagar hemma innan det blir jakt igen och sedan ny helg med nytt hundprov.

Leave a Reply

Your email address will not be published.