Category: Uncategorised

Det är helt galet vad tiden går fort!
I förra veckan blev det tackjakt i torsdags. Tänkte och hoppades att jag skulle slippa lite snö när jag åkte söderut, men tji fick jag. Samma mängd snö som hemma och tillomed lite skare på den.

Det vart iallafall en väldigt trevlig dag ändå! Fick tillfälle att stå och apportera. Ivy är förståeligt nog inte alls särskilt bra på det. När jag har börjat tänka efter så har jag kommit på att hon inte alls har fått apportera särskilt mycket under åren. Hon kom hem samma år som Bonnie och för det mesta så går jag med både spaniel och retriever och det brukar tyvärr inte alltid bli så mycket apporterande då. Hon har växt otroligt mycket på andjakterna och där blivit en riktigt trevlig hund att ha med. Hon springer inte sitt allra snabbaste i vassarna, men hon jobbar lugnt och metodiskt och orkar med hela tiden och jobbar på bra trots att vattnet varit kallt.

King har fått vara utan Roy några veckor och tyckte tvunget att han behövde sällskap och att det va fullt rimligt att sitta tre ihop. Underbara hundar som inte bryr sig det minsta utan bara finner sig i att de fick mer sällskap.

Min fredag var oplanerat, så skönt! Tänkte att jag skulle hinna med lite hundträning. Men det blev oxå lite soffhäng.

Först ut va Clyde. Han är lite ojämn och vissa dagar vill han inte apportera. Jag tycker att spanielerna kan vara lite så. Istället för att bråka brukar jag lägga ner det ett tag. Sist vi va ute kunde vi alltså inte göra mer än att knallapportera bollar bara för att ha lite kul. Men nu har han varit utan i någon vecka och vi tränade lite “ut”. Vi ställde alltså ut en dummy och gick därifrån. Samma med “back” och även någon höger vänster med fokus på hinder. I detta fallet över stenmurar.

Näst ut var Ivy. Har säkert skrivit innan men vi har fortsatt problem med “ut”. Om hon inte vet att där finns något, så går hon inte. Så nu har jag bestämt att vi bara tränar dolda linjer. Enda gången de är synligt är om vi kör Fyrkanten som egentligen mest är för höger / vänster träningens skull i fortsättningen och när vi ställer ut fler synliga linjer för att pekträna. Alltså gå dit jag pekar även fast det finns fler alternativ.
Förmiddagspasset blev inte så lång distans. Hade ställt ut två stycken när jag gick med Clyde. De kanske blev på 20-30 meter, över en stenmur och vi fick väl skicka om en sisådär 15 gånger på vardera. Jag är lite petig av mig, men jag vill inte ha en hund som jag behöver trycka på när jag skickat för att den ska fortsätta springa, jag vill ha en hund som går tills jag blåser stopp. När målet är så, så kan jag inte skicka om henne ifrån när hon stannar av sig själv. Hon är duktig lilla fröken som trots allt går och går och går. Tillslut kom hon ju ut och såg dummyn och lyckades. Går såklart närmre och närmre tills hon lyckas eller rätar linjen när hon springer snett.
Eftermiddagspasset för hennes del hade jag ställt ut två stycken (när jag tränade hunden innan), på betydligt längre håll. Ca 75-80 meter men det va betydligt enklare terräng än på fm. Det va mer öppet hela vägen, vilket mer bjuder in till spring och ingen stenmur på vägen. Första dummyn jag skickade på så sprang hon lite mer än halvvägs innan hon stannade men då fick se den stående dummyn. Succe ju. Önskar såklart inte att hon stannar och letar, men hon fick ingen hjälp utan hon löste det bra själv. Man kommer inte till Rom på en dag men det blev en bra bit på vägen. När jag sedan skulle skicka på den andra så låste hon sig lite på den förra och jag fick ta hem henne, ta några steg närmre och skickade på nästa. Sprang i full fart hela vägen ut tills hon fick se dummyn. Kul och jag ser fram emot den fortsatta träningen!

Chins fick träna lite “ut”. Gjorde även någon “back” och sedan tränade vi lite inkallning över / igenom hinder. Kastade in en dummy i ett slånbuskage så hon fick leta, leta och leta. Hon letade superfint i många minuter innan hon hittade den.

Yrsa hängde med på eftermiddagsträningen med Ivy och gjorde någon spårad linje och lite höger & vänster. Bonnie fick vila då hon skulle jaga både torsdag, lördag och söndag.

I lördags bilade vi ännu längre söderut för fasanjakt och betydligt mindre snö! Helt underbart och det vart en trevlig och solig dag.
I söndags vart det ännu en tackjakt. Mitt skytte vart inget bra alls så jag la väl typ ner det och gick mest bara med hund. Tänker att det ska bli tid till lite mer träning på lerduvor 2021. Bonnie började bra men fick inte vara med på sista. Ivy fick ställa upp istället men hon har typ lagt ner sin karriär som spaniel och springer mest och apporterar just nu.

I måndags hade jag lovat att hänga med på klövviltsjakt. Det va lite spännande. Men tror inte det är något för mig. Det va kul att se Ella jobba med vildsvinen på lite närmre håll. Sedan hade det nog varit enklare för Kalle att komma nära om han inte hade släpat med mig, men är glad att jag ändå fick hänga med för några ståndskall lyckades vi komma intill. Sedan är jag ju även lite halvt rädd för vildsvin så för min del så var det helt ok att de sprang när vi närmare oss. Sitta still på pass är inget för mig, jag måste vara en rekorderligt frusen människa.

Igår var jag förbi Växjö Nya Djurklinik på hemvägen och gjorde HD/ED röntgen på Chins och Roy. Det är alltid en nervös väntan innan man får svar. Chins fick samtidigt sin 1 års vaccination.
Hämtade Essie hos min syster och det var en go känsla att äntligen få promenera med hela laget när jag kom hem.

Egentligen är det måndagar som är kloklippardag här hemma, ibland blir det lite ändring på schemat så att det blir någon dag senare. Men alltid en dag i veckan. Brukar samtidigt klippa päls runt och i tassarna, öron och halsklippning på de som behöver. Labrador var betydligt mer lättskött, men samtidigt gillar jag pälsvården lite ibland (sålänge de inte rullar sig i äckliga saker eller blir fulla med kardborrar osv).

I onsdags kväll så åkte jag söderut och parade Fyran en gång till med Lime. I torsdags bilade jag norrut och lämnade tillbaka Camaro och även Fyran på hemvägen. Camaro har skött sig fint och är en supertrevlig hund, men tyvärr fick han och Fyran aldrig till någon parning.

I lördags åkte jag söderut och var med på Öppen träning hos Line Up. Supertrevligt och bra träning. Velade om jag skulle ta Ivy eller Yrsa och bestämde mig till slut för att Yrsa skulle få vara med. Hon tyckte det va roligt och man kan tänka att hon efter snart 9 år borde lärt sig något, bl.a. stoppsignal, häråtsignal osv. Men nej, hon beter sig samma som när hon va 4år.
Men jag behövde åka iväg för min egen skull, få en upplagd träning och bara ha roligt. Med Yrsa har jag inte helt samma krav som med Ivy och det var så kul att bara träna lite hund.

På kvällen så var jag och Cajsa hos Mathilda och åt middag. Så himla gott och så mysigt!

I söndags var det fasanjakt och det var ganska många hjälpare på plats. Hade inte tänkt att gå med spaniel men Bonnie fick hjälpa till att flytta lite fasaner och sedan var det bara Ivy. Yrsa fick stanna i bilen då det var så himla mycket folk, hon är ju mest där jag inte är och vet själv hur irriterande det kan vara när det är en hund på fel plats i tid och otid. Sista drevet fick Ivy till väldigt bra träning. Hade sällskap vid sidan och fick tillfälle att träna lite vändningar och även “nej, inte den, du ska gå ditåt istället”. Det är något jag tänker att jag ska lägga krut på mycket i framtiden, vändningar. Hon har blivit ganska lös vid sidan, antagligen för att jag har gått mycket med spaniel och hon bara har fått hänga med utan att jag lagt så mycket energi på henne. Det är frustrerande när hunden inte alltid fokuserar på rätt fågel, så mer träning behövs där.

Jakten vart klar ganska tidigt så det blev lite träning med Clyde, Chins och Ivy efteråt.

Åkte hem tidigt i måndags morse och halva veckan har gått rekordfort. Ikväll så åker jag söderut igen.

Januari

Var iväg på lite jakter i januari. På bilden nedan är Bonnies halva familj.

Ivy vart oklart dålig och vi spenderade orimligt många timmar hos veterinären och tillslut hamnade vi på magnetröntgen i Kalmar. Tyvärr vet vi fortfarande inte alls vad som hände då vi aldrig hittade något som va fel på fröken. Jag va fortsatt nervös och orolig framöver även fast de friskförklarade henne.

Jag skulle åkt på semester i UK samtidigt som jag hämtade hem Clyde. Men jag har ofta lite oflyt. Samma dag som jag skulle in och avmaska dem så hade jag med dem på jobbet, skulle lunchrasta dem och hör då hur Bonnie kennelhosta-hostar. Så jag fick ringa och avboka avmaskningen, ändra bokningen med färjan till några dagar senare utan hundar.
Men iväg kom jag och jag va nog konstant nervös hela vägen. Att åka till UK själv har stått på min bucket list. Det hade såklart varit superkul med sällskap, men det är oxå mycket mer läskigt att åka själv. Tack o lov stötte jag inte på några bilproblem där och då och vänstertrafiken gick bättre än vad jag trodde. Helt galet att köra av färjan i Hull kl 9 på morgonen och sedan köra på tåget i Folkestone kl 20. Så väldans fint där borta och jag önskar att jag åkt dit oftare.

Februari
Nog inte den charmigaste månaden. Hängde mest på gym och lite hundträning där emellan. Va och besökte Nina och min nya guldiga stjärna! I slutet av månaden stod vi och krigade längst fram när Nääk spelade. Blåmärkena efter det där staketet längst fram vid scenen var inte att leka med.

Mars
Guldiga, gulliga Chins flyttade hem. Aldrig haft en så självständig valp som hon. Tror att hon va tio veckor ungefär när hon bestämde sig för att lämna trägården och kolla om det va badtemperatur i dammen.

April
Underbara vår och därmed fler bilder. Chins var min Co-driver på jobbet. I början av månaden fick Yrsa hjälpa syster när de sköt några kajor och jag var på spanielträning i skåne.
Jag och Cajsa bilade till Bella och hade det trevlig och promenerade med alla gulliga hundarna.
Fyran började löpa och det blev bra parningar med fina Ezzet (Straight Flush Casino Royale). Tyvärr blev det inga valpar.

Maj
Färre kohagar att träna hund i då kossorna tar lite plats ibland. Var i Malmö och gjorde en CT-röntgen på Ivy bara för att vara helt säker. Friskförklarad och medans hon röntgades åkte jag och laget och kollade in havet.
I slutet av månaden var simträning för de fyrbenta igång, de små fick åka båt istället.
Det var även wakeboadväder!

Juni

Lite somriga och varma bilder behövs just nu. Längtar massor tills dess.
Sommar är högsäsong på jobb för min del så kan oftast inte planera in några stora aktiviteter då jobbet hänger på vädret.
Det blev endel underbara dagar på sjön, tid på gymmet och mycket vattenträning med hundarna.

Juli

Augusti

Bilade norrut och hundarna fick en paus för bad under Höga Kusten bron.

September
Prov och jaktsäsongen äntligen igång! Även fast det kanske vart lite färre prov än det annars kunde blivit. 8 prov med retriever och 5 med spanielerna. Väldigt blandat resultat, men 13 erfarenheter rikare.

Oktober

Min bil bestämde sig för att sluta fungera när vi var nere i skåne. Pappor är bra till mycket, men en söndag, två timmar hemifrån kunde han visst inte göra så mycket. Ringde till Kalle (som jag inte alls kände då) som jobbade på stället bredvid där jag ändå tur nog blev ståendes. (Hemska tanke om jag bara en stund senare hamnat på E22). Snälla Kalle fixade hundgård, sovplats i hans gästrum och körde mig till stugan utanför Sölvesborg så jag kunde hämta lite grejer. Där o då tänkte jag att min bil skulle bli fixad på måndagen. Det blev betydligt fler dagar i Skåne än planerat och inte förrän på fredag eftermiddag var min bil klar. Min hjärna höll på att stress-explodera. Man är väldigt låst utan bil, med många hundar, ganska långt hemifrån. Stackars Kalle fick ofrivilligt sällskap nästan hela veckan, hjälpte mig med spanielträning och skjuta lite för Clyde då planen var unghundsderby utanför Uppsala den kommande helgen. Jag var så väldigt nära att absolut inte åka då jag var helt trött och inte alls sugen på att direkt åka från verkstaden till Nyköping och dagen efter starta på derby och på söndagen fältprov med Bonnie. Men pepp och stött ifrån Kalle och Pia så kom vi iväg.. Tur va väl det.

Som sagt tidigare, upp på toppen och ner på botten.
Dagen efter derbyt var det fältprov SKL med Bonnie där vi fick en 0a.

November

December
Tiden hit gick i rekordfart. Slutet på året spenderades på bästa sätt, många jaktdagar tillsammans med mina hundar och människor jag gillar.

Ser mycket fram emot 2021 och har ännu inte satt målen för året tillsammans med mina hundar. Tänker att det står på min att göra lista i Februari.

Två veckor sen jag skrev här sist så det blir nog ganska långt.
Vi har firat lite jul, i lite mindre skala än vanligt men mysigt ändå.
Julafton va helt fantastisk, solen var framme och jag tränade några hundar på dagen. Vi jobbar med Ivys självförtroende på linjetag. Ivy och Yrsa skickades till känt område från olika håll med lite markeringar där emellan.
Spanielerna fick lite spanielträning.

Min systers son Elwin följde med och hjälpte till på fasanjakt på annandagen. Det är lite skillnad mot klövkiltsjakten här hemma och tror att han tycker det var ganska spännande.
Den 27e var det planerat hundträning med Stine, men det skulle bli en väldans blåst och jag är lite nojig när det ska blåsa för mycket så jag och Elwin bilade istället hemåt.

Jag hade några dagar tidigare frågat min syster om hon ville ha Essie över nyår då jag hade planer som gjorde det lite osmidigt med valp. Det gick bra sa hon och när jag körde hemåt den 27 så kom jag på att jag ju visst skulle iväg redan den 28e.
Den 28e var det andjakt planerat och min syster hängde med.
Bonnie fick hänga med även denna gången. Hon är inte riktigt på samma nivå som Ivy och Yrsa men hade nog roligt och fick lite konditionsträning ändå. Ivy och Yrsa jobbade på bra i vassarna och det är en go känsla när hundarna får göra vad de är bäst på. De här två är helt klart bättre på eget arbete än tillsammans med mig.

Efter andjakten så lämnade jag av lillasyster och Essie och sedan hämtade jag fina Fyran påväg ner till skåne. Den 29 blev det träning med Stine. BRA sällskap och så kul att träffa Stine, men en katastrofalt riktigt jävla skitdålig träning. Hundarna gick helt, helt kasst.
Jag vet egentligen att de båda två (Yrsa och Ivy) skulle behöva en ordentlig vila, men det är samtidigt ganska kul att hinna med lite träning mellan jakterna. De brukar få sin vila när de löper, men Ivy som fick livmoderinflammation 2019 och tyvärr blev kastrerad får inte den där löpvilan. I februari eller mars är det tänkt att hon ska få ta det lite lugnare.
På kvällen blev det ett sånt där underbart kvällssträck med bästa Kalle. Mest lycklig är nog Yrsa då Kalle är väldigt mycket bättre än mig på att skjuta och det blir ju då lite mer för Yrsa att apportera.

Den 30e var det fasanjakt. Chins fick följa med på sista drevet och gå lite fot. Det är inte helt perfekt men det blir nog bra till slut. Hon är lugn vid sidan och bryr sig inte särskilt mycket om att de skjuter där på andra sidan skogen. Tänkte jag skulle prova ett linjetag på en nyskjuten fasan, men den va väldigt svår att bära sa hon, helt sladdrig va den visst. Så vi tränade lite håll fast och någon avlämning istället.

På nyårsafton var det andjakt tillsammans med underbart gäng! Mycket skratt och en väldigt bra dag.
Efter jakten åkte jag och Fyran och hälsade på Camaro. Ingen lyckad dejt. Det var lite oklart när hennes första löpdag var då det hade kommit lite blod en dag och sen vart det några dagars uppehåll innan det fortsatte. Bättre att vara safe than sorry så Camaro fick följa med mig tillbaka.
Skulle åkt iväg på kvällen och var sminkad och klar när jävla PMS bestämde sig för att förstöra nyår. Någonstans vet jag att det som får mig att bryta ihop då inte spelar någon roll en dag eller två senare, men det är samtidigt omöjligt att hejda när det bara kommer litervis med tårar. Det är helt orimligt egentligen och jag hatar att det ska vara så. Men någonstans hjälper det väl inte heller att göra annat än att acceptera att det är så det är. Det suger, så väldigt mycket och jag hatar att det påverkar alla runt omkring. Jag önskar så väldigt mycket att det någon gång kommer att bli bättre eller att jag lär mig att bli bättre på att hantera det. Så slutet på min nyårsafton var inte lika perfekt som jag önskade. Men det blev visst 2021 ändå.

I lördags blev det lite spanielträning. Bonnie går på lite väl bra, nästan så att jag saknar september och sämre kondition. Hon blir knappt det minsta trött nu för tiden, det märks när vi både tränar och jagar, hon ger ALLT, hela tiden. Ibland ser man hur hon riktigt laddar när hon springer. Efter att vi blev andra placerade på ett fältprov kanske inte bara pga ett björnbärssnår, men det var definitivt en bidragande orsak, så har vi tränat taggit. Jag tycker att hon går på bra nu i taggar och snår. Men det blir oxå lite så då att när det inte finns det minsta motstånd, så går det fort och stort. Nåja, det kan inte vara perfekt hela tiden. Det blev iallafall några bra apporter för hennes del. Måste lägga in mer störningar i apporteringsträningen. Hon blir osäker när det finns två att välja på. Det blev någon dold dirigering, där jag fick övertyga henne om att “jo, jag vet faktiskt att det ligger någon här ute.” Sedan avslutades dagen med en skammad hare som hon tyckte va lite besvärlig att få hem då den ju va väldigt livlig.
Clyde går ganska bra nu tycker jag. Han går inte alls lika långa släpp som Bonnie, vill ha full fart konstant på honom när han går. Det märks fort när han börjar bli trött. Han fastnar då i vittring och löpor lite för mycket. Vi stötte på lite apporteringsproblem sist vi var ute och det har tyvärr inte blivit något tillfälle för honom att apportera. Så vi tränar vidare lite hemma med både dummys och fåglar så länge.

Bonnie sprang på ett mindre glatt vildsvin i lördags som Roy sedan hängde på. Så himla typiskt, Kalle sa “tänk om han blir skadad”. Han har aldrig blivit skadad av vildsvin innan men det tog väl 30 sekunder innan vi hörde stackars Roy skrika till och sedan kom tillbaka. Han hade fått ett ofint sår på snoppen och ett sticksår i ljumsken. Lite onödigt spännande spanielträning.

I söndags var det fasanjakt, Ivy och Bonnie med som vanligt. Bonnie gick helt ok, Ivy fick mest bara gå fot.

Igår så hjälpte jag och Bonnie till att leta lite hare. Ivy är bra på mycket men hon har inte riktigt tillräckligt mycket i sig för att hänga på en skadad hare långa sträckor och sedan få med den hem. Så för att vara lite mer säker på att ha tillräckligt med hund med, fick gamla Yrsa hänga på. Haha jag avlider nästan bara jag tänker på att ha med henne och jaga hare. Det absolut allra bästa Yrsa vet är att jaga hare. Hon fick en lite dålig start in i spanielvärlden och har aldrig riktigt funkat på det sen. Våran allra första rapphönsjakt för många år sedan som vi gick på (på den tiden var hon faktiskt väldigt stadig och knallade aldrig) så började det med att hon som aldrig ens gått med en spaniel, drog igång av att se en spaniel jaga för fullt. Sedan, nog inte mer än två minuter senare. Som pricken över det där jäkla i et, kommer det ut en hare. Och det kunde hon hantera och va stadig och still liksom. Men när det kom en spaniel jagandes efter som inte va stadig i stöten, så kunde hon inte hålla sig och drog efter. Efter det har det aldrig funkat att ha med henne på spanieljakt. haha jag kommer fortfarande exakt ihåg vart det här hände och vilken spaniel det va som stötte haren.
Man lär sig mycket på vägen och det var väl kanske inte riktigt den bästa introduktionen för henne på spanieljakt.
Igår fick hon gå i koppel.. Det hjälpte knappt men de hann iallafall skjuta haren innan hon kom iväg med koppel, och jag räknade inte alls med att hon skulle knalla med snöre på och blev bara helt paff över att jag inte riktigt höll kvar henne. haha jaja, det va Yrsas bästa dag på länge och jag orkar inte riktigt göra något åt det heller, hon blir snart 9 och det blir nog kanske inte så många fler harjakter för hennes del.
Bonnie jobbade på bra och hittade några harar och är tack och lov lite mer stadig än Yrsa!

Det är planerat dubbelparning på Fyran och jag har inte tänkt så mycket på att människor kanske kommer ha en väldig massa åsikter om det. Jag tycker att det är en toppenbra möjlighet då vi inte har ett överflöd av duktiga arbetande flattar. Jag blir lite nervös över tanken men jag var i kontakt med SKK redan för ett år sedan när jag började fundera på att dubbelpara. Jag hade planer på det redan när jag skulle prova med Ezzet, men av lite olika anledningar så blev det inte av då. Så planen är att det ska ske nu istället. Det har ännu inte blivit någon parning med Camaro, så jag kanske inte alls behöver vara nervös. Vi får se hur det går under dagen.
Hur eller hur så hoppas jag att det kommer gäng små arbetsglada goa flattevalpar i mars. En valp efter fyran har varit drömmigt för mig i många år. Hon är en så himla go, vänlig, arbetsglad, lagom stor tik med mycket will to please, enkel att ha med överallt. Spontan på vilt och hivar gärna in det i farten och skyndar sig hemåt. Hon är mer intresserad av att umgås med sin människa än att mingla med andra hundar och det uppskattar jag mycket. Sedan gillar hon såklart att umgås med de andra hundarna och springa ikapp på promenader.
Jag va och hälsade på Camaro (Il Sano’s Camaro) i höstas och gillade vad jag såg. Lagom glad och social, lugn inne medans vi satt och fikade och sedan full fart i träningen. Jättetrevlig hane. Hamnade på just Camaro eftersom att jag aldrig kommer få någon Yrsa-valp, satt och kikade på lite släktingar och kom att tänka på Camaro, det blir där igenom lite Yrsas linjer, som jag ju gillar mycket.
Lime (Sweet Licorice Lime) har jag sett på jakter under många år och alltid tyckt att han är en trevlig hane. Lugn, inte heller särskilt intresserad av de övriga hjälparna utan där för att utföra sitt jobb. Jag tycker att Lime jobbar på bra, lite självständigt ibland. Men använder man hunden till mycket eftersök så blir det oxå självständighet där efter. Men hittar fågel det gör han ofta.

Mest bara mörker och jag blir lite smått olycklig. Energinivån känns näsintill på 0, samtidigt som jag blir irriterad på mig själv över att jag är lat med tanke på att jag egentligen är pigg och frisk.
Det blev lite jobb i förra veckan och någon kvällsträning med Cajsa & Hjortron innan vi gav oss iväg söderut igen. Walter fick ännu en gång stanna hemma och motionera världens bästa pappa. Walter och löptikar är väl kanske inte riktigt någon succé.

På fredagen var det dags för den bästa slyngeljakten på hela året.
Underbar och rolig dag tillsammans med fina vänner!

Vi började med änder och då fick Yrsa och Ivy hänga på. Sedan blev det fasaner och då hade jag Ivy och Bonnie vid min sida. Efter det hamnade jag mitt i smeten som skytt och då var det bara Ivy vid min sida, hon knallar iallafall inte i onödan lilla fröken. Alla timmar hon har fått följa med när jag gått med spaniel har väl gjort sitt och det är skönt att ha en så stadig hund vid sidan. (Finns en anledning till varför Yrsa inte får vara med på alla aktiviteter, hon är raka motsatsen till stadig)
Det är så drömmigt att få stå och skjuta drivna fasaner! Så tacksam över att få möjlighet till det.

Vi avslutade dagen med änder och då fick Yrsa äntligen vara med och gå lite banans. Smått frustrerande när hunden en gång varit hyfsat vältränad och lite dirigerbar, men numera totalt ignorerar allt som har med en visselpipa att göra.

Lördagen skulle jag egentligen varit iväg på annat men kände mig inte superpigg på morgonen så tog dagen ganska långsamt och på eftermiddagen åkte jag ut m Kalle för att gå med lite spanieler.

Bästa sättet att spendera en lördag på om ni frågar mig, hade helst velat ha med en retriever, men båda spanielerna behövde träning och det hade blivit lite för rörigt för Clyde som ju ännu inte är så gammal och rutinerad.
Jag fick skjuta min allra första hare och dubbelt roligt att det va för Bonnie!

I söndags bilade jag söderut för träning tillsammans med Stine! Det va nyttigt att komma iväg och få en liten putt om att jag borde träna lite längre linjer. Jag som mestadels tränar hemma fick en liten hjärtattack när jag insåg att de tränar snäppet längre linjer där nere. Hundarna gick ok och jag fick massor träningssug och ser fram emot nästa inplanerade träning!

Jag och Stine var i Wales tillsammans med Gert och Kent för några år sedan. Tiden går alldeles för fort och jag hoppas att det kan bli en resa snart igen!

I måndags var det fasanjakt, Ivy och Bonnie var till min hjälp. Bonnie börjar gå på lite väl bra och halva jag vill hålla tillbaka henne och halva jag orkar inte riktigt. Ivy var mest väldigt förvirrad. Fick träna lite med Bonnie och Clyde efter jakten och Clyde gick ganska fint. Tränade lite apportering med de båda under tiden. Clyde har inte varit jätteglad i apportera men han börjar tycka det är kul.

Kom hem till Småland igår och eftersom att Ivy har fått lite problem med “ut” så tränade vi det på grusvägen i gatlyktorna igårkväll. Tänker att det är bättre än att inte tränas allt och att hon mest behöver hjärntvättas lite. Hon har tappat mycket höger vänster och back så det ska vi lägga lite krut på. Hoppas hinna med lite träning idag innan det blir mörkt.

Alla hundar är inte lika omskrivna just nu av lite olika anledningar. Jag försöker åka på så många jakter som möjligt och där är det mest Yrsa, Ivy och Bonnie som hänger med.
Walter funkar inte så bra på jakter och är därför inte med, kommer väl fortsätta träna honom under våren men förmodligen inte med samma höga mål som tidigare. Eftersom att jag har haft löptikar med mig och han blir lite stressad och upprörd av det har han fått vara hemma hos pappa medans vi varit iväg.
Clyde ännu ung och inte redo för de stora fasanjakterna. Han var med lite i början på säsongen men nu försöker jag få till så mycket träning som möjligt med honom efter jakterna de dagarna ljuset är med. Både med vittring och utan, ibland så att han får möjlighet att stöta vilt. Han behöver mycket apporteringsträning men jag försöker prioritera att han får erfarenhet av att jaga och stöta nu medans vi kan.
Chins blir ett år den 16 januari och jag är väldigt nervös över hennes röntgen. Vi tränar inte supermycket just nu, har väldig ångest över det där röntgenresultatet och vill inte bli allt för fäst vid henne om det inte skulle vara bra. Men vid tillfälle tränar vi lite fotgående, håll dummy fint, avlämningar och ut. Hon har fått gå med på någon jakt i drevet och kollat lite vad vi ska pyssla med i framtiden. Hon va inte särskilt brydd av skott och fasaner utan mer nyfiken på vad Kalle och hans hundar hade för sig.
Essie är ju senaste tillskottet och fick strikt order av uppfödaren om att hon INTE ska jaga något förrän hon fyller ett. Så hon hänger mest bara med nu, jag vet inte riktigt vad man ska göra med en terrier. Försöker lära henne att man ska komma när man blir ropad på, ALLTID. Tycker hon är lite självmordsbenägen ibland och heller inte så väldigt intresserad av hundspråk så vi lägger lite fokus på att hon ska spendera tid med hundar som jag tycker är ganska bra på hundspråk för att hon lära sig.

Blir så glad över uppdateringar i både bild och textformat från Poppels nya hem. Hon heter numera Solveig och de verkar ha lite mer snö där norröver.

Fasanjakt i tisdags och hann med att träna Clyde efteråt innan det blev mörkt. Bonnie fick ledigt ifrån träningen då hon hjälpt till att putta fasaner under dagen och va ganska trött.

I onsdags bar det iväg lite norrut längs med kusten för andjakt. Jag tyckte att Yrsa va lite slö på morgonen så Bonnie fick hänga med som back up. Men när Yrsa insåg att vi skulle på andjakt och där mest jobba självständigt i vassarna så var hon visst ganska pigg ändå.
Bonnie fick springa på hopp och lek, möjligt att hon är förstörd, men behöver oxå hennes hjälp ibland. Hon sprang på land och stötte änder medans Yrsa och Ivy letade skammade i vassarna. De jobbade fantastiskt fint. Bonnie hjälpte till lite i vassen någon gång men det va annars roligare att springa sitt snabbaste på land.

Essie har ju kommit hit och tagit allas hjärtan med storm! Vill Essie sitta i soffan och kolla på tv, då får Essie sitta i soffan och kolla på tv.

Vi knökade in stackars Johanna i mitt baksäte i fredags och åkte ut för att tröstäta lite m systrarna & Cajsa nu när jag fyller 27. En underbart mysig kväll med brudarna!

Påvägen till middagen lämnade jag Essie hos min syster (eller ja det blev ju hennes sambo just då) som gått med på att passa henne under helgen. De tyckte innan att hon va ganska gullig och så men har konstigt nog inte hört dem säga det sen dess. Superduper tacksam över hjälpen och är ganska säker på att Essie har levt som en prinsessa.

I lördags hängde jag med Kalle söderut och hjälpte till på en fasanjakt. En trevlig dag och det är så kul att åka till nya ställen och hjälpa till!

Kalle fyllde oxå år i lördags, men han fyllde 25 och det är väl ändå lite att fira. Vi har sedan några veckor planerat att överraska honom m middag. Det har varit något av det svåraste att inte råka försäga sig, jag har varit SÅ nära så många gånger att jag har trott att han anat att något lurt va på gång. Men jag lyckades få med honom in till Kristianstad och in på restaurangen utan att han hade någon aning. Det vart väldigt uppskattat och blev en mycket trevlig kväll med bra sällskap, middag och vin.
Något trötta i söndags men fasanjakt i kalendern. Bonnie och Ivy fick hänga med och Ivy fick hjälpa till att putta lite fasaner vid något tillfälle då jag helst inte vill släppa Bonnie i majs och där lyckades hon även hitta någon skammad fasan.
Hann med lite spanielträning efteråt, även Bonnie fick hänga med då dagen inte vart så lång och hon inte fått jobba så supermycket. De skötte sig fint och fick även några markeringar var.

Chins har precis haft sitt första löp så Walter har fått vara hemma då han har väldigt svårt att hantera det. Min pappa är guld värd som ställer upp och hjälper till när det behövs.
Är så trött på diskussioner med Walters uppfödare som ju har bibehållen avelsrätt om vad som är det bästa för honom. Jag som har levt med honom i två år anser att jag har lite koll på vad som vore bäst för honom medans uppfödaren som har träffat honom i kanske totalt max 30 minuter x 2 sedan jag hämtade honom tycker detsamma. De anser att jag lever ett “ganska hektiskt liv och att det kanske inte alla gånger är så lätt att styra upp flera hundar med olika mentalitet och att vara en trygg ledare i vardagen.” Blir så, SÅ trött på att man inte kan acceptera att alla hundar inte alltid är fantastiska och ska försöka hitta miljontals med anledningar till varför någon inte kan hantera hunden. Tack o lov är han inte i en småbarnsfamilj med allt vad det innebär. Walter har alltid varit ett projekt att hantera, men då jag tycker så mycket om honom har jag så många gånger blundat och letat bortförklaringar. Han sköter sig fint, funkar bra i vardagen, är lugn när jag är i närheten men det förstår väl vem som helst att man inte kan passa på en hund 24/7. Underbart nog så jobbar jag på gården hemma och kan spendera otroligt mycket tid med mina hundar.

Förra veckan hade jag som plan att jag skulle hinna träna några hundar i början på veckan, men ljuset är inte riktigt alltid med oss just nu. Finns ju massor att träna på i mörker, men motivationen är väl kanske lite sådär. Ogillar den här säsongen när man mest bara alltid rastar och motionerar hundar i mörker.
Spenderade en förmiddag hos frisören och håret blev lite kortare och lite mörkare, lite ovant men ganska skönt att det slitna är borta.

I torsdags bilade jag söderut och i fredags hade Kalle bjudit in till jakt. Tusen tusen tack till Kalle för en outstanding dag tillsammans med trevliga människor.
Mitt skytte har väl dock lite förbättringsmöjligheter. Yrsa och Ivy skötte sig ok och Bonnie gick ganska bra hon med. Det finns väl alltid förbättringsmöjligheter hos hundarna oxå, men vi ska ju ha något att göra i vår med.

I lördags hade jag en långsam dag, sovmorgon och sedan frukost i soffan till en serie.
På eftermiddagen och kvällen hade vi lite julfirande med familjen, då alla mest är på olika håll under den riktiga julen så brukar vi samlas någon helg innan.

Igår blev det lerduveskytte, korvgrillning och glögg som väl hör december till.