Mest bara mörker och jag blir lite smått olycklig. Energinivån känns näsintill på 0, samtidigt som jag blir irriterad på mig själv över att jag är lat med tanke på att jag egentligen är pigg och frisk.
Det blev lite jobb i förra veckan och någon kvällsträning med Cajsa & Hjortron innan vi gav oss iväg söderut igen. Walter fick ännu en gång stanna hemma och motionera världens bästa pappa. Walter och löptikar är väl kanske inte riktigt någon succé.
På fredagen var det dags för den bästa slyngeljakten på hela året.
Underbar och rolig dag tillsammans med fina vänner!
Vi började med änder och då fick Yrsa och Ivy hänga på. Sedan blev det fasaner och då hade jag Ivy och Bonnie vid min sida. Efter det hamnade jag mitt i smeten som skytt och då var det bara Ivy vid min sida, hon knallar iallafall inte i onödan lilla fröken. Alla timmar hon har fått följa med när jag gått med spaniel har väl gjort sitt och det är skönt att ha en så stadig hund vid sidan. (Finns en anledning till varför Yrsa inte får vara med på alla aktiviteter, hon är raka motsatsen till stadig)
Det är så drömmigt att få stå och skjuta drivna fasaner! Så tacksam över att få möjlighet till det.
Vi avslutade dagen med änder och då fick Yrsa äntligen vara med och gå lite banans. Smått frustrerande när hunden en gång varit hyfsat vältränad och lite dirigerbar, men numera totalt ignorerar allt som har med en visselpipa att göra.
Lördagen skulle jag egentligen varit iväg på annat men kände mig inte superpigg på morgonen så tog dagen ganska långsamt och på eftermiddagen åkte jag ut m Kalle för att gå med lite spanieler.
Bästa sättet att spendera en lördag på om ni frågar mig, hade helst velat ha med en retriever, men båda spanielerna behövde träning och det hade blivit lite för rörigt för Clyde som ju ännu inte är så gammal och rutinerad.
Jag fick skjuta min allra första hare och dubbelt roligt att det va för Bonnie!
I söndags bilade jag söderut för träning tillsammans med Stine! Det va nyttigt att komma iväg och få en liten putt om att jag borde träna lite längre linjer. Jag som mestadels tränar hemma fick en liten hjärtattack när jag insåg att de tränar snäppet längre linjer där nere. Hundarna gick ok och jag fick massor träningssug och ser fram emot nästa inplanerade träning!
Jag och Stine var i Wales tillsammans med Gert och Kent för några år sedan. Tiden går alldeles för fort och jag hoppas att det kan bli en resa snart igen!
I måndags var det fasanjakt, Ivy och Bonnie var till min hjälp. Bonnie börjar gå på lite väl bra och halva jag vill hålla tillbaka henne och halva jag orkar inte riktigt. Ivy var mest väldigt förvirrad. Fick träna lite med Bonnie och Clyde efter jakten och Clyde gick ganska fint. Tränade lite apportering med de båda under tiden. Clyde har inte varit jätteglad i apportera men han börjar tycka det är kul.
Kom hem till Småland igår och eftersom att Ivy har fått lite problem med “ut” så tränade vi det på grusvägen i gatlyktorna igårkväll. Tänker att det är bättre än att inte tränas allt och att hon mest behöver hjärntvättas lite. Hon har tappat mycket höger vänster och back så det ska vi lägga lite krut på. Hoppas hinna med lite träning idag innan det blir mörkt.
Alla hundar är inte lika omskrivna just nu av lite olika anledningar. Jag försöker åka på så många jakter som möjligt och där är det mest Yrsa, Ivy och Bonnie som hänger med.
Walter funkar inte så bra på jakter och är därför inte med, kommer väl fortsätta träna honom under våren men förmodligen inte med samma höga mål som tidigare. Eftersom att jag har haft löptikar med mig och han blir lite stressad och upprörd av det har han fått vara hemma hos pappa medans vi varit iväg.
Clyde ännu ung och inte redo för de stora fasanjakterna. Han var med lite i början på säsongen men nu försöker jag få till så mycket träning som möjligt med honom efter jakterna de dagarna ljuset är med. Både med vittring och utan, ibland så att han får möjlighet att stöta vilt. Han behöver mycket apporteringsträning men jag försöker prioritera att han får erfarenhet av att jaga och stöta nu medans vi kan.
Chins blir ett år den 16 januari och jag är väldigt nervös över hennes röntgen. Vi tränar inte supermycket just nu, har väldig ångest över det där röntgenresultatet och vill inte bli allt för fäst vid henne om det inte skulle vara bra. Men vid tillfälle tränar vi lite fotgående, håll dummy fint, avlämningar och ut. Hon har fått gå med på någon jakt i drevet och kollat lite vad vi ska pyssla med i framtiden. Hon va inte särskilt brydd av skott och fasaner utan mer nyfiken på vad Kalle och hans hundar hade för sig.
Essie är ju senaste tillskottet och fick strikt order av uppfödaren om att hon INTE ska jaga något förrän hon fyller ett. Så hon hänger mest bara med nu, jag vet inte riktigt vad man ska göra med en terrier. Försöker lära henne att man ska komma när man blir ropad på, ALLTID. Tycker hon är lite självmordsbenägen ibland och heller inte så väldigt intresserad av hundspråk så vi lägger lite fokus på att hon ska spendera tid med hundar som jag tycker är ganska bra på hundspråk för att hon lära sig.