Det finns många olika sätt att träna hund. Det finns också väldigt många olika versioner av hundhållning. Det finns nog heller inget rätt eller fel, vi är alla olika och har olika individer vid sidan. Vi har alldeles olika erfarenheter med oss i ryggen och olika mål framåt.
Vi har alla också väldigt olika sätt att se på hur vi tränar. Endel tycker att jag lägger upp övningar med mina hundar för att hunden ska misslyckas, jag ser det som att jag lägger upp träningen för att kunna visa hunden hur jag vill ha det. Som rubriken säger det beror ju helt på hur man ser på det.
Jag undviker fallgropar långt och länge i unghundens träning. Jag lägger upp träningen för att hunden snabbt ska lyckas. Den kommer att se dummyn när jag skickar på “ut” och den springer på rätt håll. Den kommer att se dummyn bakåt så fort den vänder sig om. Samma åt sidorna, gör du rätt hunden så kommer du hitta dummyn. Blir det fel, så gör vi om.
Endel människor tänker att korrigering är något horribelt. En korrigering för mig är ett “Nej, det där va fel”, vi testar igen. Man måste heller inte använda sig av ordet nej, men jag tycker det är användbart att använda mig av något slags ord för att hunden ska förstå att den springer på fel håll t.ex. Hur ska den annars veta tänker jag?
Endel hundar tycker det är nog med belöning att få bara springa, endel hundar tycker det är nog med belöning att bara få jaga med sig själv. Det är dessutom guldigt att ha det där ordet när de i vardagen bestämmer sig för att kanske springa när den inte får, eller när den vill jaga vid opassande tillfälle. Alternativt kan man ju såklart alltid ha den i koppel, men mina hundar gillar frihet. Om man lär hunden att ordet nej, eller vad man nu vill använda sig av, inte är något negativt utan att man kommer hem till sin människa och får beröm, så är det väldigt användbart även i vardagen.
Långt och länge i unghundens träning ställer jag linjer där jag vet att hunden kommer att välja rätt väg hem, dummysar står på sådant avstånd ifrån varandra att hunden inte kommer att byta eller få vind på nästa.
Men någon gång påvägen lär jag hunden hur jag vill ha det. När det är läge för det? Det beror helt på vad det är för individ jag tränar med.
Då ställer jag dummysarna så pass nära och på så pass platt mark att hunden ser nästa när den kommer till den första, för då kan jag säga “nej” (eller vad man använder sig av för ord) när hunden tänker byta dummy eller springer vidare för att ta någon annan som kanske ser bättre ut och då får jag tillfälle att visa hunden hur vill jag ha det. Med resultat att hunden sedan apporterar den som den ser först och sedan apporterar nästa osv.
Varför jag visar hunden hur jag vill ha det? Jag vill va säker på att min hund kommer hem med den dummyn eller senare fågeln som den har plockat, oavsett vad, även när jag inte ser den.
För så ser livet ut för mina hundar, de kommer spendera många timmar på jakt och där har jag inte möjlighet att undvika fallgropar. Det är min uppgift att se till att hunden har blivit tränad på fallgroparna innan jag hamnar på jakterna, för jag är oftast där för att göra ett jobb, inte träna min hund.
På tal om det, jag har världens bästa damm hemma. Den är ungefär 12×5 meter. Alltså ganska liten. Den håller inte vatten hela året men på våren brukar den vara alldeles perfekt för unghundarna.
Beroende på hur man ser på det, antingen är man där för att låta sina hundar misslyckas, men jag är där för att visa mina hundar hur jag vill ha det. Man simmar raka vägen hem istället för att springa runt. Det är guld värt att hunden har lite koll på hur man ska ta sig hem när man senare tränar vatten på svårare och större ställen.
Tränar såklart det här att hunden ska springa rakt hem på land först innan jag ställer mig vid vattnet.
Jag hade kunnat skriva långt och länge om det här, men dygnet har exakt 24 timmar och jag har många hundar som ska tränas idag, så jag måste komma igång!
Hoppas ni får en fin dag ♡