November har gått i en väldans fart och tur är väl det, för jag ogillar den här tiden på året väldigt mycket.
Första helgen i November tog jag en roadtrip med laget, vi spenderade en natt på hotell och bilade vidare på morgonen. För den 3e var det dags för Spaniel SM, AV! Jag velade endel om jag skulle anmäla då jag är väldigt oruttad, min spaniel är inte så färdigtränad. Men å andra sidan så gick hon helt ok överlag och kom fram till att vem vet hur livet ser ut nästa år?! Klart vi ska iväg, hur eller hur så lär man sig något.
Kände mig något vilse, känner inte riktigt många i spanielvärlden. Några ansikten kände man igen sen tidigare. Men mitt första parsläppsprov och idag är det självklart att de med udda nummer går på ena sidan för ena domaren medans de med jämna nummer går för den andre domaren, men då var det inte alls självklart för mig. Så redan innan start hade jag fått lära..
Började med att släppa för Gareth W Davies, jag var så nervös och Bonnie hann inte ta två steg innan hon skulle kissa och då stötte samtidigt den andra hunden. Bonnie var ganska lydig och stod kvar på samma ställe när hon kissat klart och väntade på mig. När vi sedan fick gå igen så skickade jag henne genom staketet och där stötte hon fem fåglar, följde såklart de som inte sköts med blicken men hörde den som gått ner och fick in den apporten ok. Släppte igen och så fastnade hon lite på andra sidan staketet men hon är samtidigt lydig så hon kom och tog med sig andra sidan. Sedan stötte parkamraten och domaren hade sett tillräckligt. Som ny i spanielvärlden har man ingen aning om det betyder att man är med eller inte. Men efter en ganska lång väntan var det Swedish fika och sedan dags för mig att släppa för andra domaren, Lee Cooper.
Fick börja gå en sträcka i koppel medans andra hunden gick och sedan var det koppel av och iväg. Terräng som passade Bonnie bättre, första släppet var i betesmark med lite buskar. Andra var i en remiss ish och då går hon ganska självmant från kant till kant. Behövde inte vissla särskilt mycket. Stötte och apporterade fint och fick släppa igen och hon fortsatte gå ok. Sedan var det koppel på. Andra släppet kändes bättre, vi hade lite bättre flyt men jag vet inte heller riktigt hur det ska se ut. Men sedan kan man åka ut av många olika anledningar (kommer två versioner 16-17 nov).
Strax innan prisutdelning fick jag ett hjärtekrossande besked från min bästa vän och en hundtävling kändes bara så väldigt oviktig och det känns fortfarande så väldigt oviktigt. Folk kan bli så arga och upprörda över de mest meningslösa grejerna. Men allt är relativt och livet är så förbannat jäkla orättvist.
Men jag lyckades hålla tillbaka lite tårar under prisutdelningen och de delade ut två diplom och då tänkte jag att bättre än så kan vi inte varit. Men JO! En 4e placering. Helt sjukt. Det är så många duktiga spanielförare och duktiga hundar och där kommer lilla Ponnien och bara jaja, ännu en dag på jobb. Sjukt sjukt häftigt och det är fortfarande så coolt. Har lärt mig massor och träffat massor av trevliga människor!
Efter spanielhelgen var det två veckor med lugn och inga tävlingar eller prov. Skönt tycker jag! Men endel jakter var vi iväg på och lilla Bonnie började tyvärr gå sämre och sämre. Hade hon inte redan varit anmäld veckan innan proven hade jag inte anmält. Hon har gått så dåligt och varit så väldigt ohörsam så jag hade ingen go känsla inför start på två dagars prov.
Den 16e var det prov i Öxnevalla. Fick släppa i en kant mellan betesmark och åker, det var en sluttning m lite berg. Bonnie höll sig fint, trots att det är ungefär vad man brukar plocka med sig själv. Stötte ganska tidigt och satt superstill och fint bakom busken medans de sköt 5 skott på den här fasanen som hon dels hade släppt när den gick iväg från våran sida och dels inte kunde markera där hon satt bakom busken. Men jaja, apporten var inte lång och såg enkel ut. Tji fick jag. Inte en chans att jag fick ut henne på den. Hon fastnade i terrängskifte och kom inte ut. Inte ens i närheten. Det var inte ens särskilt tjockt men antar att det var lite vittring som gjorde att hon inte kom ut. Synd och fort ut.
Den 17e var det prov i Eslöv. Första släppet gick på en gammal banvall i ganska stark sidvind vilket gjorde att hon drog framåt så fick vissla endel på henne, inte alls särskilt nöjd med hennes arbete. Stötte ganska fort och apporterade bra. Sedan var det koppel på.
Andra släppet var längs med en grusväg, slån på bägge sidor och staket nån meter in på höger. Ni kan ju tänka er hur fort det gick för Bonnie där. Inte alls vad vi är särskilt tränade på. Fick syn på en fasan och jag antar att den sprang för hon är annars väldigt lydig men stannade, när fågeln lyfte för långt ut. Koppel på och dåligt av mig att inte hålla henne kortare. MEN nu har jag lärt mig och gör förhoppningsvis inte om det.