September

Hösten är här och igår va spanielerna på sin första arbetsdag för säsongen. Vi hjälpte till på harjakt hela dagen och de va väldans trötta när vi kom hem. De skötte sig både bra och dåligt och att de för några dagar sedan visade något om att de hade dålig kondis, hade de helt glömt bort igår, när man är på jakt så har man inte tid att känna efter.
Några (alldeles för många) fasaner va iväg på tur igår kväll och vi fick spendera någon timme på att hjälpa till att få hem dem. Bonnie & Clyde hade helt glömt bort att de va trötta och Bonnie hade sitt livs bästa vilda jakt med hjälp av Chins. Chins tyckte det va jättekul. Hon har inte riktigt någon plan men att hoppa runt bland massor flygande fasaner är att leva livet.

Essie har flyttat hemifrån på heltid och imorgon ska Walter besiktas och förhoppningsvis flytta till sitt nya hem! Det är viktigt att ha hundar som trivs bra ihop när de ska leva tillsammans. Essie kommer alldeles säkert bli lycklig

Chins är tillbaka efter löp och vi har orimligt mycket att träna på. Förhoppningen är att kanske kunna starta på ett B-prov i höst, men vi får se hur träningen går framåt. Fokus just nu är markeringar och sök.

Clyde är anmäld till vattenprov på torsdag. Han är eg inte helt redo men det är kanske det sista för säsongen så vi provar. Har fått hem lite änder att träna med så vi får se hur det går i veckan.

Favoriter

Augusti

Idag när jag va ute på morgonpromenad va det 12 grader, regn och blåst. Hundarna bryr sig inte något särskilt om det men jag undrar vart sommaren tog vägen och hur tiden kunde gå så fort?

Bad-paus vid Höga Kusten bron

Vid den här tiden förra året va jag påväg upp till Umeå. Det va betydligt varmare ute då och hundarna va nöjda att få bada lite på vägen.

Jag ser nu när jag kollar tillbaka att jag har glömt att uppdatera er om vad som har hänt här under våren.
Fyrans valpar flyttade i mitten på maj. Det blev ju lite av en mjukstart att ens första valpkull blev tre stycken och visst va det ganska samma jobb som med nästa kull. Men tre valpar är enklare att ha koll på inne när de börjar bli toanödiga, det är även mindre konstant räknande för att se om de är med. Då de va 8 veckor 1,5 vecka innan Kristihimmel så fick de alla stanna några dagar extra då de nya valpköparna ville få hem valparna i samband med lång-ledigt. Så helgen innan de flyttade fick de följa med till Skåne. De besiktades, chipmärktes och vaccinerades påväg söderut och de var nästintill helt Ua, bortsett från att hanens kulor då inte va på plats.
Valpköparna uppdaterar mig lite då och då och verkar nöjda med sina familjemedlemmar. Fina Spela (Ai Limes Alabama) som bor hos Anna är även här på valpkurs under några veckor tillsammans med fyra andra unghundar. Det ska bli så roligt att följa dem! Vi träffades för två veckor sedan och idag är det dags igen.

Åsa med Ai Limes Alaska. Jag med Ai Limes Arizona. Anna med Ai Limes Alabama.

Samtidigt som valparna besiktades så besiktades även Ivy. Det har varit bestämt sedan länge men vi har väntat på att Johanna skulle flytta till sitt nya hus innan Ivy fick flytta in hos dem. Det har fungerat bra och de har hunnit med tre WT starter i sommar. Det är inte helt enkelt att som grön inom retriever ta över och lära sig föra en tränad hund. Det finns mycket att lära men för att göra det måste ut och få erfarenhet. Jag tycker de sköter sig bra!

Bonnie på laddning

Två veckor efter att Fyrans valpar hade flyttat kom Bonnie & Kings 7st underbara valpar. Bonnie skötte alltihopa så bra och det är helt fantastiskt att de bara har koll på vad som ska göras. Det blev 4 tikar och 3 hanar.

Havredalens Dough

King va här i några veckor och jag minns att Kalle sa “Lycka till att få honom till att lämna av”. Med lite träning så lärde han sig det och i början på juni så blev han godkänd på vattenprov.
Clyde skulle även ha startat, men Clyde vill oftast inte apportera fåglar. Någon gång emellanåt råkar han ta en och komma hem med. Men jag strök honom då han inte va riktigt redo. Vi får träna vidare och se om vi lyckas lösa det.

Sista morgonen med hela gänget

22 Juli blev valparna 8 veckor och den första flyttade hemifrån samma dag. De blev ganska utspridda över landet, ifrån Karlskrona i söder till Umeå som ju är lite längre norrut.

Ni är säkert nyfikna på hur det går med resten av laget!

Walter ska flytta på prov nästa helg, håller tummarna för att vi har hittat hans människa. Han tränas fortfarande lite bara för att det ju är roligt, men vi har inte längre några särskilt höga krav.

Bonnie håller på att sättas igång efter valpning, vi har simmat lite och nu även påbörjat lite spanielträning. Små korta pass då hon ännu inte har så bra kondition.

Clyde spanieltränar lite och samtidigt jobbar lite på apporteringen. Han är väldigt mjuk i munnen och är samtidigt en mjukis kille så han tycker det är lite besvärligt när han inte får något bra grepp på en gång och då tycker han att det är bättre att springa hem. Det går långsamt framåt men jag tror det är långt kvar innan han med säkerhet kan apportera några större fåglar.

Chins håller fortfarande på med linjer och tecken. Poletten på höger och vänster har trillat ner och fungerar för det mesta. Nu håller vi på att jobba med back. Eller inte riktigt nu, för nu så vilar hon, igen… Hon fick vila för en månad sen då hon började ljuda vid träning. Hon har alltid legat högt i intensitet, men hon har varit tyst. Vi har under våren och sommaren tränat mycket och jobbat framåt så hon behövde vila, men jag hade hoppats att det kunde bli i samband med löp och har därför skjutit på den där vilan. Nu blev det nästan en hel månads vila, några dagars träning, innan löpet såklart kom igång. Hon är nu istället lite loj så hon får tråkigt nog löp-vila några veckor till innan vi sätter igång igen. Hon motioneras ju såklart då man behöver ha kondition, men vi tränar inte något.

Lemon har mestadels tränat själv. Han har ibland gått lite fot tillsammans med andra. Vi har hjälpt Kalle lite med att både driva in och passa fasaner och Lemon går fint vid sidan även fast det är massor med fågel runt omkring. I apporteringträningen håller vi på med linjer, alltså ut ifrån sidan. Han förstår att ut betyder att man ska iväg. Men sedan kan han ibland springa 50 meter jättebra men de flesta gångerna stannar han efter tio meter och undrar varför han är där och jag är här. Han har lite pejl på stoppsignalen och vi håller även på med närsök. Än så länge ser han att jag lägger en boll bakom honom och så kommer det vara ett tag till medan jag utökar avståndet mellan mig och honom innan jag blåser närsök. *
Igår fick han för första gången sällskap på träningen. Vi körde linjer och närsök och han va lugn och fin vid sidan medans Camilla & Gant jobbade.

Essie tränar mest bara på inkallning. Hon löper oxå nu och vi längtar massor tills hon är redo för att börja jobba i gryt! Det ska bli så spännande!

Fredag kväll tillsammans med Kalle innebär just nu att passa fasaner. Det innebär även att gosa med hundar och gå fot så det är helt okej för min del.

Det närmar sig andjaktspremiär. I helgen ska både Kalle och jag vara lite lediga några dagar. Halva hundlaget ska bo på pensionat medans löptikarna får bo hemma hos pappa och min syster. Lemon får följa med istället för Chins och på lördag ska han få kolla på sin första andjakt. Jag är inte det minsta orolig över att han ska tappa intresset om han bara får stå och kolla, han har väldigt mycket i sig och jag tror att mitt mission med honom i hela hans liv kommer handla om att försöka få hejd på honom. Aili däremot, hon kommer att få börja jaga betydligt tidigare med betydligt mindre lydnad då hon nog kommer behöva jobbas igång lite mer. Det är spännande med olika hundar och man lär sig hela tiden massor på att träna de olika individerna.

Nu ska jag ut med mina hundar en stund och sedan kommer större delen av dagen spenderas med privatlektioner och ikväll så kommer gänget som är här på valpkurs!
Ser fram emot en underbar dag tillsammans med härliga ekipage!

Älskade Yrsa ♥

Min älskade Yrsa finns inte längre hos mig. Det gör mig så otroligt hjärtekrossad. Det är så himla tomt utan henne. Samtidigt som jag är så väldigt ledsen, är jag så tacksam över allt vi har hittat på och allt hon har lärt mig.

28 juli 2012 med mat i skägget

När Yrsa kom hem bodde jag utanför Braås. Jag hade inte den minsta aning om hur man har hund eller hur man tränar apportering. Jag hade några gånger varit med min kusin och fått låna hennes fina Ilsa. Men jag minns fortfarande att jag kunde ringa Malin och fråga vad det va för skillnad på en markering och dirigering och hur man skulle skicka på de olika.

7 juli 2013. WT i Asa

Den 7e juli 2013 startade vi på vårat första Working Test. Om det gick bra? Verkligen inte. Jag kommer idag inte ihåg exakt vad som hände, jag tror att hon gick dåligt fot eller något sådant, haha, men däremot kom jag ihåg att jag grät och vart väldigt ledsen när jag lämnade någon station. Men nästa station efter dömde fina Maire som peppade mig till att prova en station till som då gick betydligt bättre och sedan gjorde vi även den sista.
Hahaha herregud. Kom på att man ibland kan hitta lite gamla resultat på nätet.. Perfektionisten i mig måste varit med redan då..
17, 16, 17, 18, 15=83p

Min allra bästa Co-driver på jobbet

Alla dagar var hon med mig på jobbet i skogsmaskinen eller i traktorn hemma på gården.

10 augusti 2013

2013 startade vi på vårat första Flatmästerskap i Unghundsklass. Även då grät jag, men av glädje!
Vi hamnade på en 6e plac (halleluja, för jag hade INTE rett ut att vara i en final) och fick även Pumpans VP för bäst placerade ungdom.
20, 19, 19, 20, 15 = 93p

Det började bra.

2013 va vi även med på våra första fågeljakter, först svartfågel och sedan även duvor. Grymt roligt. Hon lärde sig sedan ganska kvickt att man inte hinner sova på jakt.

Duvjakt 2013
Älskade hund

2013 bodde vi i lägenhet i Ljungby. Minns fortfarande hur jag tränade massor på att hon inte skulle jaga kaniner när hon va lös på promenaderna däromkring.

8 oktober 2013

Hon har även fått vara med på en hel del plöjnings-tävlingar. Här på Ulvhäll utanför Strängnäs.

11 januari 2014
4 maj 2014, B-prov NKL

4 maj 2014 startade vi på vårat första B-prov i NKL. Jisses så nervös jag va, men det gick vägen och vi fick ett 1a pris.

2014 var det Flatmästerskap i NKL. 9e plac med 92 poäng och Pumpans VP. Det året va vi även i Final.. Lärde mig den hårda vägen att man bör ha koll på om hunden tittar på rätt håll vid markeringen, det gjorde hon inte så det blev en 0a då hon inte såg att den kastades och sprang på helt fel håll. Jag förstod då inte alls varför.

Bild från Ungdoms SM, vet dock inte vilket år.
Hon har hållit mig sällskap under många mil när jag ridit. Jag har haft häst från jag va 5 år tills i vintras då de två gamla boysen fick somna in.
maj 2015. Läger hos Line Up med SSRK Ungdom
9 augusti 2015

Flatmästerskapet 2015 startade vi i ÖKL och hamnade på en 8e plac med 75p. Även då fick vi Pumpans VP för bäst placerade ungdom.

SSRK Ungdoms lag på Lag SM 2015

Vi var med SSRK Ungdoms Lag på Lag SM i augusti 2015. Det gick inte så väldigt bra, men det var väldigt roligt! 25 plac av 28 lag.

2015

Apporterade en hel del åt Josef och Jesper.
2015 hade vi en helt ok duvjakt här hemma på 0,5 hektar havre. Duktiga, duktiga Yrsa. Kommer ihåg en specifik apport den jakten, en skadad som gick ner ganska långt iväg. Hon hängde på och hittade den helt själv!

Andjakt någonstans 2015

Hösten 2015 var vi nog över halva Sverige och apporterade änder. Det va så grymt roligt.

14 november 2015

Yrsa hade uppenbarligen gjort ett ok jobb på någon andjakt och när det fattades apportörer på en fasanjakt nere i Skåne blev jag inbjuden. Kommer inte ihåg dagen. Men jag vet att snälla Sofia Palmqvist hjälpte mig vid något av de första tillfällena och förklarade massa viktigt att tänka på. Än så länge är jag kvar där och numera både apporterar och går med spaniel, kommande höst blir den första utan Yrsa.

Svinkalla andjakter ute vid kusten.
B-prov ÖKL augusti 2016

Vi startade vårat första B-prov ÖKL i Augusti 2016. Perfektionisten i mig tyckte aldrig att hon va tillräckligt bra, fastän jag idag kan se att hon låg betydligt över ÖKL redan då.
Vi fick ett 2a pris. Och då tyckte jag att världen gick under. Idag vet jag att vi hade otur, i kombination med att jag va orutinerad. Det här gjorde att jag inte vågade starta förrän året efter och då vart det strul. Hade jag fått göra om idag, hade jag anmält till ett till direkt. Men det är sånt man måste lära sig påvägen.

På Flatmästerskapet 2016 startade vi i ÖKL, 7e plac med 94p. Vi var med i final och jag skäms fortfarande. 2016 skämdes jag och va så ledsen över att min hund va olydig. Idag skäms jag över att jag tyckte det var en så himla stor grej att jag åkte därifrån. Inte för att jag va bitter, men jag vart så himla, himla ledsen och besviken och kunde inte med att vara kvar där när jag hade ni vet, sådär hysteriskt gråtit. Ibland blir man nog även lite påverkad av hur livet i allmänt är. Under den tiden var det inte så väldigt bra. Det är inte någon bortförklaring på något sätt, men det är bara så det va då.
För er som inte vet så hängde jag med en snubbe som va(är väl fortfarande kanske) alkoholist. Då va jag lite yngre och betydligt mer naiv, från början förstod jag faktiskt inte. Idag hade jag aldrig ens tänkt tanken att det kanske kan gå att få någon till att ändra sig till det bättre. Då trodde jag att det va mitt fel att det var så och även att det va mitt ansvar. Idag vet jag att det såklart inte va så. Visst påverkar det mig fortfarande och jag tycker många gånger att alkohol är ganska ocharmigt.
Tillbaka till Flatmästerskapet och final. Vi gick på linje och fick en enkelmarkering rakt fram. Har för mig att det hade gått en drive med massor skott och kast nere till vänster först. Plättlätt tänkte jag. Det hade det varit, om inte dummyn hade hamnat i ett hjulspår och all vittring bara blåste över den. (det förstod jag ju inte då) Hon letade och letade utan att få vittring och när jag försökte blåsa stopp så lyssnade hon inte och det va tack och adiós.

Ungdomsmästare 2016

På ungdoms SM någon vecka senare gick det betydligt bättre och bästa, älskade Yrsa vann!

England 2016

Någon vecka efter Ungdoms SM åkte vi till England och VM i plöjning. Yrsa och Lima fick följa med.

Wales april 2017
Wales april 2017

I April 2017 var vi i Wales och tränade. Väldigt roligt och lärorikt.

inoff. utställning hos FRK Skåne/Blekinge i juli 2017.
Flatmästerskapet 2017

På Flatmästerskapet 2017 i ÖKL hamnade vi på en 4e plac m 90poäng. (0 poäng i finalen, som vanligt) + Pumpans VP.

I slutet på augusti startade vi på B-prov i ÖKL igen. Mindre bra resultat, en 0a. Hon tog inte en fågel vid vattenkanten, jag kunde inte alls förstå varför. Hon såg att det låg en fågel där och efter det blev hon helt osäker och började hitta på massor med lustiga grejer. Just då förstod jag inte alls. Men om det va på vägen hem eller om det va senare, så kom jag iallafall på att på den allra, allra sista andjakten 2016 hade jag använt henne till att stöta änder. Och just då skulle hon inte apportera och jag hade alltså nej-at de döda änderna som låg vid vattenkanten för att hon skulle springa vidare och stöta änder istället. Eftersom att de va den allra sista jakten så hamnade vi inte i den situationen förrän på provet. Hem och träna och när jag hade hjälpt henne förstå att vi i fortsättningen skulle apportera vid vattenkanten så trillade poletten ner och vi hade aldrig bekymmer med just det framöver.

Duvjakt
Födelsedagen 2017 spenderades på fasanjakt.
22 dec 2017

Julen 2017 var jag uppe i Norrland på parningsresa m Yrsa. Tyvärr blev det ingen parning och heller aldrig på efterföljande löp. Evigt ledsen att jag aldrig fick en Yrsa-valp. Men det kanske fanns någon mening med det.

I September 2018 startade vi än en gång på B-prov i ÖKL. Haha med ännu en 0a. Hon plockade den första av de två inledande dubbelmarkeringarna. Och medans vi stod där så såg jag hur hon kände vittring från söket. När jag skickade på nummer 2 kunde hon inte hålla sig längre utan bestämde sig för att kolla in hela sökområdet, hon glömde dessutom att ta med sig öronen för hon kom inte på inkallning. Hon visst nog säkert även att det inte va dags för söket än, för hon plockade inte in en enda fågel! Det provet va snabbt avklarat då det blev koppel på och tack för oss när hon kom hem.

På tur i juli 2019

2019 va det några i mitt lag som skulle starta på prov. Jag själv hade då insett att ett prov inte är hela världen och startade desto mer. Under juli och hösten startade Yrsa på lite fler B-prov med 3st 2a pris och i slutet av oktober fick vi äntligen, äntligen den första 1an i ÖKL. 2a prisen berodde på olika saker alla gånger. En gång va det söket, en gång var det en dirigering och en gång va det viltbyte på sök i DK (undrar om man verkligen borde fått en 2a för det..)

Bästa Yrsa på andjakt

Efter en hel del jakter under åren har hon blivit ganska så rutinerad. Absolut inte så särskilt lydig. Men så jäkla duktig på att leta skammade och hon gav mig många gånger gåshud när hon plockade skammade änder i havet så orimligt långt bort.

4 september 2020

Den fjärde september tog vi den andra 1an i ÖKL. Himla go känsla och hon löste allt så himla plätt-lätt. Hon hade väl brist på idéer på fler sätt att hitta på bus nu på ålderns höst.

20 september 2020

Den 20e september startade vi på B-prov EKL och fick med ett 1a pris hem. Den där lilla rutinen gjorde väl sitt när hon simmade längs med vassen för att få vittring på de som låg i vattenkanten. Hon va dock inte längre så rally-snabb, med all rätt som 8,5-åring. Men ändå glad över hennes fina arbete då.

KKL 25 september 2020

Fick lite feeling och efteranmälde henne till ett KKL. Det va ganska osannolikt att det skulle gå, men jag tänkte chansa. Hade velat vara med på flattarnas rasmästerskap. Om det inte hade regnat änder så kanske hon hade fått hämta två iallafall. Hon hämtade en fågel bra och sedan när det blev lite mycket började hon pipa och jag valde då att koppla (det va fler hundar som pep och domaren kunde inte höra vem). Man är bra nördig när man kör några timmar enkel resa för att apportera en and. En erfarenhet rikare och jag är idag väldigt glad att jag gjorde det tillsammans med älskade Paddy.

Det blev 3st till starter i EKL hösten 2020. Med 3dje pris alla gånger. Hon hittade på lite olika grejer varje gång. hahaha på ett dummyprov, så pep hon. Alltså man kan inte annat än att skratta åt hunden som vid 8,5 års ålder börjar pipa på ett dummyprov.

Kommer ni ihåg den där bilden från min födelsedag 2017? Då var det Yrsa & Wicki. Det här är samma plats, vid samma stubbe i november 2020, Yrsa & Ivy.
31 december 2020

Sista andjakten 2020 var Yrsa med vid min sida (eller egentligen mest inte vid min sida). Hade jag vetat då att det skulle varit våran sista hade hon fått knalla bäst hon ville.

Hon höll Fyran sällskap i valppoolen i mars 2021
B-provsträning i april 2021
I maj 2021 fick vi med Kalle & Roy på träning. På hemvägen hämtades det sushi inne i stan.
Världens bästa på att uppfostra valpar. Tyvärr verkar Aili ha glömt allt Yrsa försökte lära henne och nuvarande hundar kan man hänga i pälsen bäst man vill.
1 juni 2021

Den 1a juni va hon med och hämtade lite bollar och upptinade änder på spanielträning. Hon va glad och svansen gick som vanligt när hon letade i vassen. Jag hade märkt att hennes lymfkörtlar blivit stora och hade fått tid hos veterinären den 2a juni. Hon hade varit lite dålig på att äta, men hon brukade oxå bli ganska påverkad när det blev varmt ute så inte trodde jag att hon va så väldigt sjuk. Älskade hund som ändå gjorde sitt allra bästa.
Veterinären va övertygad om att hon hade Lymfom och hon fick somna in i bilen. Hon va ju alltid så glad över att få följa med på allt.

Vi har gjort så himla mycket tillsammans och det har hänt så väldigt mycket i mitt liv under alla år hon har varit med. Önskar så mycket att vi hade fått mer tid ihop. Det är så väldigt tomt utan min älskade Paddy och jag kommer för alltid sakna henne.

För alltid i mitt hjärta ♡

Maj

Roy, Nettlefields Osprey

Roy har ju hängt här ett tag och vi har tränat lite tillsammans. Tanken var att kunna starta honom på prov, men då vi ännu inte fått svar på dispensansökan som vi skickade in till SSRK i februari, har han fortfarande inte kunnat registreras i SKK. Tålamod är inte min starka sida så jag hoppas verkligen vi kan få svar snart.
Han har gjort stora framsteg i träning. Men den sista helgen han hängde här tror jag att hans hjärna fick kortslutning efter många veckors träning. Han tappade det helt och jag fick gå ut och hämta honom på en helt vanlig markering som han övermarkerade och tappade hörseln. Kalle tog med honom hem samma helg och jag tror att vila är väldigt viktigt när de tränats mycket under en period.
Roy va med på B-provsträning förra helgen. Han gör själva arbetet mycket bra, men han kan få för sig att kissa när han lite tappar vad han pysslar med. Då ingen någonsin har sagt till honom att det är fel, har han inte alls förstått vad jag snackar om när jag sa att det absolut inte va ok. Det går såklart inte lära om det över en natt, så vi får se om det blir tid framöver för att träna vidare.

Han är en så himla, himla go hund och han är så väldigt rolig att träna. Han gör verkligen alltid sitt bästa för att göra rätt.

Ai Limes A-kull

Det närmar sig flytt för de små. För några veckor sedan kunde jag inte alls förstå hur man kunde se fram emot att de ska flytta.. Men nu är de 8 v på onsdag och man känner verkligen att de nog behöver sina egna människor. De är ganska krävande och berättar högt och tydligt när något inte passar dem. Men de är samtidigt världens gulligaste puppisar!

Världens bästa sätt att börja en dag på!

Häromkvällen fick Yrsa köra en kvällsdirigering. Hon gjorde det bra, inte helt perfekt, men det hör väl träningen till att det är lite krångligt på vägen.
Hon va anmäld till B-prov EKL i helgen men som tyvärr har blivit inställt. Synd att det inte blev av, hon blir inte yngre och jag märker att hennes ork tryter lite emellanåt. Vi fortsätter träna och jag hoppas att det kanske blir något mer tillfälle som hon kan starta på.

Chins, Yesrieve’s All You Need Is Love

Chins tränas för fullt. Vi har fokuserat på höger och vänster. Har tappat lite på linjer ut, så det kommer det bli några i veckan här nu.
Hon är väldigt kul att träna, bra fokus, mjuk och lyhörd och hon älskar att hitta dummysar!

Lemon Aguzannis

Lemon tränas oxå endel. Vi går mycket fot. I förra veckan påbörjade vi “ut”.
Alla hundar är så olika och jag har lärt mig massor på alla jag har haft och tränat. Lemon gillar och apportera, han gillar att komma in till mig. Men kan likaväl spotta ut dummyn när han tycker att han är klar. Så han tränas just nu endel på att man ska hålla och att man inte får släppa förrän jag säger tack.

Glada ekipage på träning

Så glad och tacksam över alla fina människor som kommer hit och tränar med sina hundar! Jag tycker det är så otroligt roligt!

Fina Lemon

I fredags tog mamma och Peter husbilen och parkerade i min trädgård och passade valpar medans jag åkte till Skåne och bästa Kalle. Så tacksam över att de kunde passa valparna så jag kunde komma iväg lite.
Lemon fick lite egen tid och han är bara så fantastisk. En så enkel hund som oftast bara accepterar de man vill att han ska göra. Är väldigt glad att just han hamnade här!

I veckan blir det endel hundträningar och på fredag blir det en stund hos veterinär. Valparna och Ivy ska besiktas och jag hoppas hoppas hoppas att allt är som det ska.
Fyran flyttar hem i veckan och jag kommer sakna henne men tror att hon kommer bli glad över att få komma hem till sin bästa matte.

På hemsidan finns nu massa nya tider för träningar och fler kurser!
https://bengtsdottir.se/kursmassage/

lördag morgon

Förra helgen ställde bästa Cajsa upp som valpvakt så jag kunde bila ner till Skåne och umgås lite med Kalle och Mathilda!
Bilade hemåt ganska tidigt på lördagen då vi planerat in B-provsträning.
Fick låna mark på värsta fina stället, så tacksam över snälla markägare!
Johanna fick köra Ivy, det är inte lätt. Inte lätt att köra mina hundar, det är heller inte lätt när man inte helt vet hur mycket hunden kan. Men jag tycker de gjorde det bra! Det kommer bli bra efter lite träning och jag tror att de passar bra ihop.

Johanna & Ivy

Jag körde först Yrsa. Fröken har endel att öva på, framförallt att gå fot! Det va helt katastrof just nu. Övriga arbetet va ok, vattnet finns mycket att träna vidare på.

Karin hade bakat värsta gofikan! Supergoda!

Sist ut så blev det med Roy för min del. Insåg att arbetet är ok, men han behöver lära sig att man inte ska kissa när man tränar så det har vi fokuserat på i veckan. Enkla sök där han inte har tid att kissa.

Puppisarna växer!
När de somnar i knät är det svårt att komma därifrån.

Veckan har varit fullspäckad. Det vart lite lugnare i början på veckan då det hade regnat lite förra helgen. Men nu är vi igång med vårbruk igen.

häromdagen kom det två stycken

Igår va jag hos Birgitta på Meadowlark på träning tillsammans med två syskon till Chins. Vi tränade dem en och en, men det är samtidigt så nyttigt att kika på de andra där emellan.
Tycker jag är helt ok på att träna dolda dirigeringar. Men jag fuskar lite när vi kommer till teckenträning med dolda. Det ska jag bli bättre på!
Bra och inspirerande eftermiddag!

Underskatta inte dig själv som belöning

Det pratas mycket om att en bra relation med sin hund är viktigt. Men hur får man ens en bra relation med sin hund? Jag tror att en sak, till att börja med, kanske borde vara att ha sig själv som bästa belöning istället för godis och leksaker.
Om du som människa, faktiskt tycker att godis är mer värt än ett “bra, vad duktig du är”, så blir det väl kanske ganska rimligt att hunden oxå börjar tycka att det är mer värt än uppskattning från dig.

Jag lär mina hundar vad som är rätt och vad som är fel. Jag tror på att hundarna måste lära sig vad som är bra och vad som är dåligt, vad man får göra och vad man inte får göra. Man måste se skillnad på att uppfostra en valp och lära en hund sitta och vänta på sin mat – för DÄR, väntar jag ut rätt beteende, matskålen kommer inte ner förrän valpen/unghunden sitter. Jag säger inte sitt med rösten, jag korrigerar inte när den reser sig, jag bara väntar tills den sitter. När den reser sig – åker matskålen upp, vilket gör att den förstår ganska fort att den måste sitta still för att skålen ska komma ner.
Men jag har svårt att se hur det kan fungera i min vardag, i livet liksom, dygnets alla timmar när vi inte tränar. Det handlar tillslut om en hund som hemma hos mig kan få för sig att springa ut i kohagen bland kor och riskera att bli sparkad eller trampad, ut på en väg och riskera att bli påkörd. Det handlar dessutom oftast om valpar, som frimodigt bestämmer sig för att “jag ska bara kolla in de här stora djuren” eller som inte förstår att man inte kan gå framför något som rör sig framåt. De måste lyssna när jag säger att det är strängt förbjudet.
Mina hundar får otroligt mycket frihet, för jag vet att när jag säger “nej”, då lyssnar de, alltid. Alternativet är väl att konstant leva i koppel, men hur kul är det? Jag vet att mina hundar gillar sin frihet, men de är sällan ledsna när jag säger “kom nu, sidan”, för de gillar även att vara med mig. De gillar inte att främst vara med godis i min hand, de gillar att vara med mig. De gillar när jag klappar på dem och de gillar när jag säger att de är duktiga när gjort något bra. Det är en väldigt go känsla att ha en sån relation med sin hund.

Du & Jag

Fredag

I veckan har det varit fullt upp. Datorjobb har varvats med ladugården, vårbruk och hundträning, både för mina egna och för andra ekipage. Mina egna har inte hunnits med fullt så mycket som jag önskat, men så är det alltid på våren för min del. De är väldigt nöjda med att ha fritid tillsammans istället och bara göra vad de själva känner för. De yngre gör att det blir lite högre tempo, de gillar att springa, medans Yrsa, Ivy och Bonnie gärna hänger närmre mig, äter hellre diverse saker och rullar sig istället för att springa snabbt. Walter har faktiskt oxå lugnat sig lite, han springer inte fullt lika mycket som han har gjort. Det ska bli väldigt intressant att se hur Walter blir när Roy flyttar hem igen.
Så imponerad över alla mina hundar (nåja, kanske inte Essie alltid då, henne får man ofta påminna att det faktiskt inte är en rolig lek att äta upp sina kamrater), nu har de ju träffat Roy endel innan, men när jag stal honom hem så finner de sig i det allihopa och bara “jaha, han hänger med oss nu”. Mest imponerad är jag över Walter, som ju va himla dryg för några månader sen. Men nu så är de helt okej med varandras sällskap. Det är så underbart att ha sånna hundar, som faktiskt inte har några problem med att få in andra hundar i flocken, i bilen, i träningen eller vart som helst.

Den här är så underbar

Nog för att det inte blivit så mycket hundträning, men visst har de tränats endel.
Chins är bara SÅ KUL att träna och det är helt underbart! Det är klart att det inte alltid går fläckfritt, men hon är snabb, gillar att apportera, mjuk och lyhörd, samtidigt som hon har ett bra självförtroende. Hon blir inte det minsta upprörd när jag säger att hon gör fel, utan hon kavlar upp ärmarna och provar igen.
Vi har tagit det långsamt i träningen av olika anledningar, men jag tror inte att det är helt fel för hennes del att hon har fått vara valp lite längre.
Ser fram emot sommar och massor av timmar träning tillsammans med henne och sedan ser jag verkligen, verkligen fram emot framtiden när all tid på basic-träning är förbi.

Så underbart när det kommer sånna här gulliga till världen.
Träning med tre

Boysen fick lite sökträning de sista soltimmarna häromkvällen. Walter och Roy fick storsök och Clyde fick träna spanielsök. Walter stressar ju tyvärr upp sig lite av allt och tappar sin hjärna, men hade då inga problem att söka tillsammans med Roy, framsteg!

Igår var det torsdag och jaktlydnad. Himla kul (eller egentligen jättetråkigt), men så nyttig träning! Det blir såklart lite roligare med bra sällskap. Hundarna har ju mycket de ska lära sig inom apportering, men för mig är det helt oviktigt om inte hunden funkar vid sidan. Varför ska jag då lägga massor av timmar på träning när jag kan åka ut på dåligt fotgående eller att hunden inte är stadig på ett prov eller en tävling? Allt kan såklart hända med lite tävlingsnerver, men jag vill inte hamna i en prov/tävlingssituation och inte vara säker på att min hund är lugn och stadig vid sidan.

Chins tycker iallafall att det är en tråkig aktivitet.

Värsta höstvädret ute. Regn och blåst. Vårbruket blir lite pausat då så idag blir det äntligen tid till träning i det måttligt fina vädret!

April

Tänkte idag mellan solsken och snö, “vilket aprilväder” .. Men ja, det är redan är april, hur det är möjligt kan jag inte förstå. På onsdag blir valparna 4 veckor, redan halvtid. Känns som igår som jag satt där på morgonen och väntade på att de skulle komma.

Essie är lite smidigare storlek att ha med som sällskap i traktorn.
Mamma är faktiskt bäst
Några gula hos veterinären

I torsdags var det veterinärtid med tre hundar. Kollade läget med Chins och Roy, Lemon fick veterinärbesiktning inför försäkring m ok stämpel.
På kvällen var det dags för vårens första jaktlydnad. Chins fick vara med och hon skötte sig bra. Det är ju väldans tråkigt att mest bara gå fot, om vi frågar henne, men väldigt nyttigt om vi frågar mig.

Lemon & Roy

Var och kollade läget vid skogsmaskinerna med två labradorer som sällskap. Lemon har inte fått öva så jättemycket på sitt, stanna kvar. Men det blir lite enklare när man har sällskap av någon annan som sitter med som sällskap.

Röd tik

Helgen har gått i ett. Kalle kom i torsdags kväll. I fredags var det firande för min mor som fyllde 60 år.

Motion för laget

I lördags så började dagen med en cykelrunda med nästan hela laget (minus Essie och Lemon då såklart som inte har vuxit tillräckligt än och Yrsa som va på apporteringsuppdrag med min syster på förmiddagen). Två av dem har precis löpt så de har varit delade på de senaste veckorna. Men höglöpen är förbi så nu kan jag äntligen börja rasta dem tillsammans igen. Längtar så himla mycket tills badsäsongen börjar och det är tillräcklig med temperatur i vattnet för att kunna simträna dem istället. Simträning tycker jag är det allra bästa. Bygger muskler och kondition och det med mindre belastning på lederna än vid travträning på grusvägar.

Duktiga Yrsa

Vi bilade söderut för påsklunch hos Clara & Simon. Så himla gott och trevligt!
Min mor var hemma och kollade till valparna. Så tacksam över alla fina människor som ställer upp och hjälper till med de små!

Kalle gjorde mig lite sällskap vid hundträningen i helgen. Roy fick lite fokus på att sitta still när man sköt apportkastare, han är väldigt snabblärd så efter en stund hade han fattat grejen och även lärt sig att markera skottapporter. Det är lite speciellt om hundarna inte är vana vid det. Walter fick hänga med vid min sida och han skötte sig ok.