Men bara för att vi en dag inte hamnade överst på prispallen, så betyder inte det att vi är dåliga. Vi gjorde vårt allra bästa utifrån våra tidigare erfarenheter och efter de förutsättningarna vi hade just där och då.
Tidigare såg jag en icke topp-placering som ett misslyckande. Det gör jag inte längre.
Jag blev då så himla besviken på mig själv och min hund för att vi inte presterade bättre på prov & tävlingar. Efteråt tappade jag träningssug och motivation till att fortsätta träna, jag ältade i en evighet just det som i mina ögon “gick dåligt”. Jag va horribelt hård mot mig själv och över att jag inte hanterat situationen annorlunda och gjort det bättre.
Men vi gjorde alltid vårat bästa, både jag och min hund.
Där och då gjorde jag vad jag trodde va rätt, såklart.
Senast jag hade ett möte med min coach så diskuterade vi om Bonnie skulle starta eller inte starta på gårdagens prov. Jag tyckte att nej, hon är inte redo.
Tävla för att få erfarenhet.
Bonnie har fått ta det långsamt i höst. Jag såg att hon haltade när vi gick in till veterinären för att ta bort en avslagen tand tidigare under säsongen. Med vila efter tandborttagning så försvann hältan men inte alls långt efteråt skulle en annan avslagen tand plockas bort och hon fick då ännu mer vila. Jag bestämde där och då att vi inte skulle tävla eller jaga mer denna säsongen. Ingen jakt och inget prov är viktigare än hundens hälsa.
Vi har långsamt och försiktigt jobbat för att få upp muskler och kondition och jag har varit livrädd för att pressa henne för hårt, om vi frågar B, då jagar man tills man kollapsar. Vilket gör att jag måste avgöra när det räcker för B visar inte när hon börjar bli trött. Det är inte helt enkelt.
Min anledning till att inte starta på prov va för att det fanns för mycket som inte va tillräckligt bra eftersom att vi inte hade tränat tillräckligt mycket. En provstart har hon i dagsläget kondition och tillräckligt med muskler till. Bonnie jagar fint och är följsam, har blivit ganska säker på dirigeringar, men jag kan läsa i mina träningsanteckningar vid flera tillfällen från november och framåt att “hon stannar inte vid stöt eller när något rör sig”, “hon sitter och letar”, “blir slirig på stoppen och letar/jagar gärna vidare”, “behöver bli mer stadig i stöt”.
Den senaste anteckningen angående stöt är för tre veckor sedan, vilket gör att jag nästan har glömt att vi har fått jobba mycket på det. Igår från gårdagens prov fick jag ännu en anteckning om att “hon behöver bli mer stadig i stöt och inte jaga vidare när vi inte ser varandra“.
Visar det att vi är dåliga? Nej.
Det visar bara vad vi behöver träna mer på.
Mitt huvudmål under gårdagens prov va inte att vi skulle vinna eller att prestera på topp, mitt mål va att jag skulle träna mig själv på att fokusera på rätt saker, vi skulle göra vårat bästa. Jag behöver helt klart mer träning gällande det där att hålla fokus, men det har blivit framsteg jämfört med tidigare.
Alla prov och tävlingar jag har startat på genom åren har gett mig så väldigt mycket. Många gånger va jag uppgiven över alla påhittiga saker Yrsa gjorde på alla prov som gjorde att vi inte fick ett första pris. Jag kommer ihåg att flera olika personer sa till mig “Jag förstår inte hur du orkar fortsätta starta henne”.
Men idag är jag så stolt och glad över att jag fortsatte starta henne och att jag tävlade för att få mer erfarenhet, det har lärt mig så väldigt mycket.
Glöm inte bort att vi alla har olika förutsättningar, vi har alla olika möjligheter, olika mål och intresse, ta vara på det just du har. Jämför dig inte med någon annan än dig själv.
För tio år sedan va min allra största dröm att få ha en egen hund, idag är det min vardag.
Jag minns när jag gick på gymnasiet och jag och min kompis fick en tillfällig inneboende som blivit avstängd från internatet, han hade med sig sin underbara gråhund, Millan.
Jag kommer egentligen inte ihåg så mycket annat än att Millan fick springa med mig när jag cyklade till skolan. ♡
