I torsdags var det ultraljud för Fyran och det med ett positivt besked! Hon har några valpar i magen och de kommande veckorna kan inte gå fort nog! Vi ska tillbaka och kika nästa vecka så att allt fortsatt är som det ska.
Walter va oxå på veterinärbesök då han har fått ett horribelt sår som så snabbt blivit fult. Han äter antibiotika i några dagar så att svullnaden går ner så att de kan ta prov på den då det visst verkar se lite märkligt ut. Stackaren har just nu både kroppsstrumpa och tratt.
Det blev en väldig vinter hemma och min träningsmotivation är = 0. Hundarna får sig en välbehövlig vila medans vi håller oss inomhus.
I lördags så åkte vi söderut och Clyde blev hemma för att hålla min far sällskap. Hade gärna haft med honom egentligen, men pappa gillar sällskapet och hur eller hur så är det ju en bra anledning för honom att få den där kvällspromenaden till att bli av oavsett väder.
Innan det blev mörkt i lördags så åkte vi ut med alla hundarna. Så himla häftigt att de bara finner sig i att det kommer fler fyrbenta individer och gör dem sällskap, mestadels utan några konflikter. Walter hamnar tyvärr där, bland konflikterna, trots att han och Roy har umgåtts endel då jag har haft med mig Roy hem och de har spenderat tid ihop innan. Han har väldigt svårt för att sköta sitt eget utan väljer att springa och bete sig otrevligt istället. Så himla tröttsamt men så skönt att Roy är bra. Han vill inte alls bråka eller hamna i konflikt med någon annan hund men accepterar inte att bli påflugen.
Söndag var en långsam dag. Sovmorgon (jag vaknar klockan 8 utan någon väckarklocka, mest för att valparna då är ganska pigga och vakna) och sedan långsam frukost och kaffe till en film på förmiddagen innan vi åkte ut för att smyga och försöka skjuta en dovhjort. Även fast jag inte är särskilt intresserad av klövviltsjakt så är det väldigt häftigt att ta rygg på en som är betydligt mer kunnig och intresserad. Jag va 100% koncentrerad på att försöka smyga (galet hur mycket man låter när man går) medans Kalle kunde både smyga och kika samtidigt. Tillslut så fick vi span på en grupp och lyckades smyga oss tillräckligt nära utan att de upptäckte oss och jag lyckades skjuta min första dovhjort! Det va så väldigt häftigt och jag är så tacksam och glad över att Kalle tålmodigt lyckades guida klumpiga mig och sedan pusha mig till att faktiskt våga skjuta!
Måndagar är datorjobb och jag skulle egentligen åkt hemåt, men drog mig lite för att åka norrut till all snö. Tog en promenad med Walter och Roy och det är ganska intressant att kika på hur de beter sig. Mestadels höll de sig på varsin kant tills Walter bestämde sig för att gå på Roy, Roy svarar tillbaka och Walter backar direkt och väljer att komma till mig istället. Jag antar att han valde det för att det här hände ca 10 meter ifrån mig, (jag skulle aldrig acceptera att hundarna “gör upp” och bryter dem oavsett vart de är men det är oxå väldigt viktigt att de kan umgås tillsammans och Walter behöver uppenbarligen öva lite på hundspråk) lite nyfiken på vad som hade hänt om de hade varit längre iväg som de var i lördags när de blev osams. Det syntes sedan hur de verkligen hade koll på varandra och undvek att hamna nära när de var iväg på hopp & lek. Men några minuter senare så var de och luktade på samma saker tillsammans och det hela var betydligt mindre spänt.
Valparna (eller hur länge är de valp?!) fick sig varsin träningsstund. Essie tränades på inkallning, hon börjar bli ganska horribel och stökig. “Jag hör dig men jag ska bara” och när vi kommer ut ska hon springa sitt allra snabbaste och det är ok om man tycker det är kul, sålänge man kommer när man blir ropad på. När vi är inomhus så hoppar hon mest fram.
Jag vet inte om det är Essie som har lärt Lemon att hoppa fram, för han gör detsamma. Han är inte så enkel att träna inkallning på eftersom att han mest och helst är vid sidan hela tiden. Vi började öva på att gå lite fot. Vi går bara helt vanligt i koppel och ibland när han går rätt vid sidan så säger jag lugnt att han är duktig. Jag vill ha lugn och ro vid sidan och jobbar därför mot att hunden inte ska ha några förväntningar. När de är lite äldre så brukar jag promenera en kvart, utan att det händer någonting. Jag brukar samtidigt lyssna på en bok och varierar terräng och miljö.
Ivy va näst på tur och hon va med ut och så ställde vi ut tre stående dummysar och sedan skulle hon gå på den jag pekade. Helt fläckfritt och med en väldig fart, kul! Vi gjorde någon back över stenmur på väg tillbaka. Tycker ibland att de kan ha svårt att ta sig över “hinder” när man stoppat dem innan så de lägger jag ganska mycket tid på det.
Ställde ut en stående till Chins som skulle prova sin första dold. Brukar egentligen börja tidigare så nu är det verkligen dags. Gick och hämtade henne och vi gick fot ut och ställde oss på ca 20 meter, ville se hur hon beter sig när jag skickar ut och hon inte vet att vi ställt ut något. Som väntat så gick hon en halv meter innan hon satte ner nosen i backen. Uppenbarligen så har hon inte alls förstått vad “ut” betyder även fast hon kan springa hyfsat långa linjer som hon har varit med och ställt ut. Vi gick närmre och närmre tills hon, när jag satte ner handen såg att det stod en dummy där. Full fart ut och hem. För hennes del blir det mer fokus på det här nu.
Vårens prov ligger ute på SSRK prov och jag håller på att göra en plan för hundarnas träning. Hoppas att Roy blir reggad i SSRK så att även han kan få startas på ett B-prov.
Det kommer bli B-provs träning här hemma så att man kan kolla av läget innan start, datum kommer snart!