Mitt första riktiga jaktprov med spaniel.
(Vi startade ju iofs på Unghundsderbyt förra året, men det var ju en inofficiell tävling. )Men i söndags var det dags för första starten på Fältprov i ÖKL.
Det är mycket väntan på spanielprov, alla som ska starta hänger med en bit bakom de startade i väntan på sin tur. (så är det väl på A-prov för retriever oxå) Jag tycker väl att Bonnie var lite väl taggad och rastlös, hon är inte riktigt van vid lång väntan innan det är dags att leta vilt då vi i vanliga fall lämnar bilen och är igång på jobbet direkt. Mina nerver var ok i styr, blev såklart lite nervös precis innan, även fast jag försökte tänka för mig själv att det var en helt vanlig dag på jobbet för mig och Bonnie. Det är ju inte första gången hon letar vilt och jag är aldrig nervös inför att gå med henne i vanliga fall.
Min tur att ta av kopplet och igång, i rörflen. Jag tycker egentligen att vi behöver gå en stund för att vi ska få till riktigt bra flyt i det hela men det dröjde inte särskilt länge innan hon stötte en fasanhöna som de sköt, stannade superfint och väntade lugnt på mitt apportkommando innan hon gav sig ut ur rörflenet ut på fälten och hittade den ganska fort. Fick sedan fortsätta gå och så stötte hon ännu en fasanhöna som de sköt som hamnade ca 25 meter (som jag uppskattade det) längre fram i rörflenet. Men skönt tänkte jag, inte ska jag väl behöva skicka på den framåt i remissen hon har ju dessutom redan apporterat.. “Du kan skicka hunden” Och jag frös nog till is i en sekund. Jag såg inte Bonnie och hon kan omöjligt markerat något där nere. Men hon satt ju stilla och väntade så jag skickade henne. Hon gav sig iväg bortåt och stötte på vägen en fasanhöna och stannade spontant. Blev helt i chock och frågade domaren “eeeeeeh vad ska jag göra nu?!” haha, jag skulle tydligen ha ett kommando för detta. Hon var inte särskilt långt ifrån den hon skulle hämta men senaste när vi tränat närsök har hon låst sig, så den vågade jag inte prova. Höger och vänster har vi inte börjat träna på i dirigeringsväg ännu. Om jag skickar på “BON” så kommer hon säkert gå på den sist stötta… Så det sista alternativet var ju “back”. Kommer inte ihåg det själv att jag valde det men domaren nämnde det under kritiken så jag antar att jag måste resonerat ganska fort över detta med mig själv. Klokt tror jag, för hon letade en stund och det enda jag såg var ju rörflen som rörde sig längre fram. Efter lite letande kom hon in med den. Efter den fick vi fortsätta gå lite till och sedan var det koppel på.
Jag var ganska så nöjd med Bonnie, tycker jag fick vissla lite mycket, men vi behöver oxå gå en stund för att få in fint flyt och det vet jag om. Hon hade väldigt bra fart, men håller samtidigt koll på mig. Hon har gått endel i tjockare terräng och har lite för vana att kolla så att jag är med. Jag gillar det skarpt, tycker det är lite så det ska vara. Hon ska ha koll på mig och inte tvärt om.
Domaren sa inte någonting så jag hade inte den blekaste om hur det hade gått. Jag är ju helt ny och är ju ganska okunnig på hur ett bra sökarbete för spaniels ska se ut. Jag vet ju vad jag gillar men det är kanske inte helt rätt enligt boken.
Precis innan lunch var det prisutdelning och efter andra placeringen var det dags för första placering med första pris och där var startnummer 8!
Jag tappade hakan lite men blev såklart så väldigt väldigt glad. Kommer inte ihåg hela kritiken men det jag tar med mig är att jag enligt domaren förde min hund med mycket små medel och han nämnde även att hunden hade väldigt bra koll på mig under arbetet.
Imponerad över min Bonnie som höll ihop fint under provet.
Nu har vi såklart massor att träna vidare på och det ser jag fram emot!
