Såg fram emot en helg med två dagar utan något planerat på hemmaplan.. eller hur, fråga mig inte riktigt hur eller varför jag i onsdags bestämde mig för att fråga om de tog emot efteranmälning till Startklass lydnadstävling i Atomhallen på söndag. (helt nära hemifrån mig). Det gick bra och jag anmälde Yrsa. Läge att börja träna då. Hur svårt kan det va?
I torsdag var Yrsa och jag i Ljungby för ögonlysning hos Eva. Ua. Tredje och sista gången med försök till parning för Yrsas del nu. Var nästan helt inne på att inte prova igen, men så var vi ute och tränade Yrsa och jag en dag, älskar att träna denna hunden och hon älskar att träna. Då bestämde jag mig för att prova en gång till. Hane är bestämd och med tanke på hur mån hon är om att informera hela världen om vart hon har varit så skulle jag tro att hon snart börjar löpa. Jag tror och hoppas att det kommer gå vägen denna gången.
I vilket fall blev det ju ingen träning i torsdags eftersom att vi varit på ögonlysning. Besökte Växjö hundklubb i fredags samtidigt som min bil var på verkstad. Tur att vi tränade agility för några år sedan, efter någon påminnelse om vad “hopp” betyder gick det ganska fort att lära Yrsa att man skulle hoppa över hindret. Tränade lite på övriga moment oxå.
I lördags blev det lite träning i skogen innan vi spenderade resten av dagen på arbete. Ska tilläggas då att jag under dessa dagarna har spenderat kvällarna med att läsa och läsa och återigen läsa regler och kolla på filmer på youtube. Tyckte jag hade hyfsad koll på läget
Och igår var alltså dagen kommen..
Tänkte att jag skulle titta på första ekipaget för att liksom se lite vad vi skulle göra. Bara det att första ekipaget stannade av sig själv och utförde momentet i “sitt under marsch” och bröt sedan. Nä jag skulle då inte utföra något utan att TL sa till.
In med Yrsa i en idrottshall och hon bara jaha okej, här är vi nu. Helt underbart vad okej hon är med nya miljöer, publik och tävlingsledare och domare på en plats som som vi aldrig befunnit oss i. En av alla tusen saker jag uppskattar med henne.
Följsamheten 8 har ju inte riktigt haft tid till att träna in något outstanding fotgående, men hon följer ju. Jag tappade nog min hjärna när jag gick in genom dörren. “Höger marsch” what, alltså vilket håll är det… “språng marsch” språng??!! skulle vi springa i det här? Ja alltså jag frågade såklart inte, men tänkte.
Inkallning 0 suck, alltså jag blir SÅ trött på mig själv. jag lever ju lite i en tyst och tydlig värld, brukar inte kommendera mina hundar och visar ofta med hela handen och kroppen när jag vill att hundarna ska stanna. “sitt” sa jag lite tyst och yrsa följde med. Stannade och sa “sitt” lite tydligare och då utförde hon ju resten av moment super.
Sitt under marsch 0 ok, åter igen TRÖTT på mig själv och min hjärna var helt borta. Jag såg ju då detta första ekipage och var så inställd på att jag inte skulle göra något utan TL sa. Bara det att hon bara säger till när jag skulle stanna, skulle ju utföra resten av momentet själv. Synd, för Yrsa fixade det här superbra.
Apportering 5 haha ja. Yrsa satt och luktade lite om vilka hundar som tidigare varit på plats, inte ok. men det var tydligen väldigt viktigt. TL kom med apporten och Yrsa blev SÅ glad. 6 år gammal och helt tossig. (ja alltså inte helt, men hon studsade och sa att det här blir kul) Jag lämnade henne och hon bara, “ah men jag kollar lite vilka 30 andra hundar som varit här innan, du ska säkert ändå gå skitlångt.” Hon var upptagen med sitt medans jag la ner apporten och gick vidare och sen vände jag mig och om Yrsa kände sig då färdig med info om tidigare hundar.. “apport” apport?! yrsa såg nåt förvirrad ut i en halv sekund.. jahaa den som ligger här framför mig. men vadå apport träpinne men jaha ok jag tar väl den då. In kom hon med samma avlämning som vi haft de senaste 5,5 åren vi tränat apportering. styrde med kroppen för att hon skulle komma in till sidan.
Fjärrdirigering 8 hon har haft lite svårt för att skilja på fjärrdir och inkallning. Vi har gjort vårt bästa de senaste dagarna men inte helt färdigt, Rom byggdes väl tyvärr inte på en dag. Hon har ett fantastisk fint läggande, men hon förväntade sig ju en inkallning och la sig tyvärr lite framåt.
Hopp över hinder 8,5 utförde hon bra.
101 poäng och jag är ändå nöjd, det var visst lite svårt. Det är nyttigt att ut och tävla och bli nervös. Yrsa och jag hade mycket roligt och det är underbart att se henne helt glad och busig. Hon var såklart tvungen till att be TL om att få bli lite klappad innan vi kunde lämna, men hon kunde ju iallafall vänta till vi var klara.
Det blir säkert någon mer lydnadstävling för våran del men inte i år, nästa vinter kanske.
När vi kom hem hade underbara syster lagt tre spår. W fick första, det är svårt att gå spår med en hund som stannar och vänder så fort det känns lite i selen. Det blir väl så när man absolut aldrig i sitt liv fått dra i koppel, nästa gång blir det syster som får gå med henne istället.
Yrsa fixade sitt fint, hon har nog bara gått ett spår innan men den där nästan används gärna.
Systers lilla Ronja var helt superduktig!
Nu är det dags för kloklippningsmåndag och sedan morgonpromenad men mina favoriter.