Två dagars jakt i veckan med Bonnie, hon behövde lite träning inför Unghundsderbyt den 10 nov. (Hon hade ju egentligen behövt många många dagar till, 5 dagars jakt är väl inte riktigt tillräckligt för att få rutin på spanielarbetet)
Hon gick långa stunder båda dagarna och jag är så nöjd med henne. Hon är otroligt behaglig att gå med och för det mesta väldigt lydig.
När det behövs någon som går lite längre är lilla W mycket glad över att få stöta lite fasaner, otroligt roligt om man frågar henne själv. Man kan riktigt se hur det lyser i ögonen på henne.
På fredagen vart jag lite nervös eftersom att Bonnie fortfarande inte fått tillfälle att någon gång i sitt liv apportera en fasan och vi har ju även haft lite olika åsikter om man ska hämta tygpåsar (dummys) eller inte.. Så våran apporteringsträning har väl tyvärr inte varit på topp. Ringde min mor och frågade om hon inte kunde kasta några markeringar. Vet inte om spaniel helt plötsligt växte upp för helt plötsligt apporterade hon fågel som hon aldrig hade gjort annat. Duktig.
På kvällen bilade jag och Pia upp till Enköping för att övernatta innan derbyt.
Vid halv nio på lördagen var det samling. Jag hade startnr 13 och det blev många timmar i koppel innan det var våran tur. Det var inte så mycket fågel i markerna och jag tror att jag fick släppa vid kl 13-14 ungefär.
Vi var då i ett solrosfält, B är väl inte riktigt van vid så lättsprungen terräng men hon gick helt ok, hon fastnade lite i vittring ibland men jag tycker att det är helt ok när man bara varit på 5 jakter. Hon stötte sedan en fasantupp och stannade fint. Var helt stadig även fast det gick fyra skott och tuppen tyvärr flög vidare ganska långt så det blev en uppgick för retreiverekipaget. Ungefär samtidigt här lyfte det ännu mer fågel precis bakom Bonnie men hon satt fortfarande fint still. Duktig! Fick kalla in henne och fortsätta gå en stund innan de tog in nästa hund.
Vi hade ju då en apport kvar och vid kvart i fyra fällde de en fågel som vi skulle få apportera. Den var skammad och från ungefär samma plats som den gick ner springer det en höna och vi var då lite osäkra på om det kunde vara den. Skickade Bonnie och när den lyfte (det var alltså inte den) vände hon fint och började leta där den gick ner. Hittade fasanhönan, plockade upp den snabbt och kom sedan in och lämnade av fint. Jag är så otroligt nöjd och glad över detta. Önskar att man kunde framkalla en bild från minnet när hon kommer med den skadade hönan.
Ännu roligare var det att Pia med kullsyskon tog hem en 4e plac! 
Jag och B fick nöja oss med ett diplom. Ser mycket fram emot nästa säsong både med prov och jakter.
Igår var jag och lilla W på tackjakt på änder. Mycket trevlig dag. Mitt skytte var katastrof men Wicki skötte sig exemplariskt.
Svårt att tro att fröken vägrade gå i vatten när hon var yngre. Numera är hon fantastisk på vatten. Hon gjorde ett mycket fint arbete under eftersök i vassen. Hon arbetar lugnt och metodiskt och lyssnar samtidigt bra på om jag vill ha kontakt med henne.
Det var nemas problemas att somna igår och idag ser jag fram emot att ha tid till att träna tre andra som inte riktigt hunnits med.