Två veckor sen jag skrev här sist så det blir nog ganska långt.
Vi har firat lite jul, i lite mindre skala än vanligt men mysigt ändå.
Julafton va helt fantastisk, solen var framme och jag tränade några hundar på dagen. Vi jobbar med Ivys självförtroende på linjetag. Ivy och Yrsa skickades till känt område från olika håll med lite markeringar där emellan.
Spanielerna fick lite spanielträning.
Min systers son Elwin följde med och hjälpte till på fasanjakt på annandagen. Det är lite skillnad mot klövkiltsjakten här hemma och tror att han tycker det var ganska spännande.
Den 27e var det planerat hundträning med Stine, men det skulle bli en väldans blåst och jag är lite nojig när det ska blåsa för mycket så jag och Elwin bilade istället hemåt.
Jag hade några dagar tidigare frågat min syster om hon ville ha Essie över nyår då jag hade planer som gjorde det lite osmidigt med valp. Det gick bra sa hon och när jag körde hemåt den 27 så kom jag på att jag ju visst skulle iväg redan den 28e.
Den 28e var det andjakt planerat och min syster hängde med.
Bonnie fick hänga med även denna gången. Hon är inte riktigt på samma nivå som Ivy och Yrsa men hade nog roligt och fick lite konditionsträning ändå. Ivy och Yrsa jobbade på bra i vassarna och det är en go känsla när hundarna får göra vad de är bäst på. De här två är helt klart bättre på eget arbete än tillsammans med mig.
Efter andjakten så lämnade jag av lillasyster och Essie och sedan hämtade jag fina Fyran påväg ner till skåne. Den 29 blev det träning med Stine. BRA sällskap och så kul att träffa Stine, men en katastrofalt riktigt jävla skitdålig träning. Hundarna gick helt, helt kasst.
Jag vet egentligen att de båda två (Yrsa och Ivy) skulle behöva en ordentlig vila, men det är samtidigt ganska kul att hinna med lite träning mellan jakterna. De brukar få sin vila när de löper, men Ivy som fick livmoderinflammation 2019 och tyvärr blev kastrerad får inte den där löpvilan. I februari eller mars är det tänkt att hon ska få ta det lite lugnare.
På kvällen blev det ett sånt där underbart kvällssträck med bästa Kalle. Mest lycklig är nog Yrsa då Kalle är väldigt mycket bättre än mig på att skjuta och det blir ju då lite mer för Yrsa att apportera.
Den 30e var det fasanjakt. Chins fick följa med på sista drevet och gå lite fot. Det är inte helt perfekt men det blir nog bra till slut. Hon är lugn vid sidan och bryr sig inte särskilt mycket om att de skjuter där på andra sidan skogen. Tänkte jag skulle prova ett linjetag på en nyskjuten fasan, men den va väldigt svår att bära sa hon, helt sladdrig va den visst. Så vi tränade lite håll fast och någon avlämning istället.
På nyårsafton var det andjakt tillsammans med underbart gäng! Mycket skratt och en väldigt bra dag.
Efter jakten åkte jag och Fyran och hälsade på Camaro. Ingen lyckad dejt. Det var lite oklart när hennes första löpdag var då det hade kommit lite blod en dag och sen vart det några dagars uppehåll innan det fortsatte. Bättre att vara safe than sorry så Camaro fick följa med mig tillbaka.
Skulle åkt iväg på kvällen och var sminkad och klar när jävla PMS bestämde sig för att förstöra nyår. Någonstans vet jag att det som får mig att bryta ihop då inte spelar någon roll en dag eller två senare, men det är samtidigt omöjligt att hejda när det bara kommer litervis med tårar. Det är helt orimligt egentligen och jag hatar att det ska vara så. Men någonstans hjälper det väl inte heller att göra annat än att acceptera att det är så det är. Det suger, så väldigt mycket och jag hatar att det påverkar alla runt omkring. Jag önskar så väldigt mycket att det någon gång kommer att bli bättre eller att jag lär mig att bli bättre på att hantera det. Så slutet på min nyårsafton var inte lika perfekt som jag önskade. Men det blev visst 2021 ändå.
I lördags blev det lite spanielträning. Bonnie går på lite väl bra, nästan så att jag saknar september och sämre kondition. Hon blir knappt det minsta trött nu för tiden, det märks när vi både tränar och jagar, hon ger ALLT, hela tiden. Ibland ser man hur hon riktigt laddar när hon springer. Efter att vi blev andra placerade på ett fältprov kanske inte bara pga ett björnbärssnår, men det var definitivt en bidragande orsak, så har vi tränat taggit. Jag tycker att hon går på bra nu i taggar och snår. Men det blir oxå lite så då att när det inte finns det minsta motstånd, så går det fort och stort. Nåja, det kan inte vara perfekt hela tiden. Det blev iallafall några bra apporter för hennes del. Måste lägga in mer störningar i apporteringsträningen. Hon blir osäker när det finns två att välja på. Det blev någon dold dirigering, där jag fick övertyga henne om att “jo, jag vet faktiskt att det ligger någon här ute.” Sedan avslutades dagen med en skammad hare som hon tyckte va lite besvärlig att få hem då den ju va väldigt livlig.
Clyde går ganska bra nu tycker jag. Han går inte alls lika långa släpp som Bonnie, vill ha full fart konstant på honom när han går. Det märks fort när han börjar bli trött. Han fastnar då i vittring och löpor lite för mycket. Vi stötte på lite apporteringsproblem sist vi var ute och det har tyvärr inte blivit något tillfälle för honom att apportera. Så vi tränar vidare lite hemma med både dummys och fåglar så länge.
Bonnie sprang på ett mindre glatt vildsvin i lördags som Roy sedan hängde på. Så himla typiskt, Kalle sa “tänk om han blir skadad”. Han har aldrig blivit skadad av vildsvin innan men det tog väl 30 sekunder innan vi hörde stackars Roy skrika till och sedan kom tillbaka. Han hade fått ett ofint sår på snoppen och ett sticksår i ljumsken. Lite onödigt spännande spanielträning.
I söndags var det fasanjakt, Ivy och Bonnie med som vanligt. Bonnie gick helt ok, Ivy fick mest bara gå fot.
Igår så hjälpte jag och Bonnie till att leta lite hare. Ivy är bra på mycket men hon har inte riktigt tillräckligt mycket i sig för att hänga på en skadad hare långa sträckor och sedan få med den hem. Så för att vara lite mer säker på att ha tillräckligt med hund med, fick gamla Yrsa hänga på. Haha jag avlider nästan bara jag tänker på att ha med henne och jaga hare. Det absolut allra bästa Yrsa vet är att jaga hare. Hon fick en lite dålig start in i spanielvärlden och har aldrig riktigt funkat på det sen. Våran allra första rapphönsjakt för många år sedan som vi gick på (på den tiden var hon faktiskt väldigt stadig och knallade aldrig) så började det med att hon som aldrig ens gått med en spaniel, drog igång av att se en spaniel jaga för fullt. Sedan, nog inte mer än två minuter senare. Som pricken över det där jäkla i et, kommer det ut en hare. Och det kunde hon hantera och va stadig och still liksom. Men när det kom en spaniel jagandes efter som inte va stadig i stöten, så kunde hon inte hålla sig och drog efter. Efter det har det aldrig funkat att ha med henne på spanieljakt. haha jag kommer fortfarande exakt ihåg vart det här hände och vilken spaniel det va som stötte haren.
Man lär sig mycket på vägen och det var väl kanske inte riktigt den bästa introduktionen för henne på spanieljakt.
Igår fick hon gå i koppel.. Det hjälpte knappt men de hann iallafall skjuta haren innan hon kom iväg med koppel, och jag räknade inte alls med att hon skulle knalla med snöre på och blev bara helt paff över att jag inte riktigt höll kvar henne. haha jaja, det va Yrsas bästa dag på länge och jag orkar inte riktigt göra något åt det heller, hon blir snart 9 och det blir nog kanske inte så många fler harjakter för hennes del.
Bonnie jobbade på bra och hittade några harar och är tack och lov lite mer stadig än Yrsa!
Det är planerat dubbelparning på Fyran och jag har inte tänkt så mycket på att människor kanske kommer ha en väldig massa åsikter om det. Jag tycker att det är en toppenbra möjlighet då vi inte har ett överflöd av duktiga arbetande flattar. Jag blir lite nervös över tanken men jag var i kontakt med SKK redan för ett år sedan när jag började fundera på att dubbelpara. Jag hade planer på det redan när jag skulle prova med Ezzet, men av lite olika anledningar så blev det inte av då. Så planen är att det ska ske nu istället. Det har ännu inte blivit någon parning med Camaro, så jag kanske inte alls behöver vara nervös. Vi får se hur det går under dagen.
Hur eller hur så hoppas jag att det kommer gäng små arbetsglada goa flattevalpar i mars. En valp efter fyran har varit drömmigt för mig i många år. Hon är en så himla go, vänlig, arbetsglad, lagom stor tik med mycket will to please, enkel att ha med överallt. Spontan på vilt och hivar gärna in det i farten och skyndar sig hemåt. Hon är mer intresserad av att umgås med sin människa än att mingla med andra hundar och det uppskattar jag mycket. Sedan gillar hon såklart att umgås med de andra hundarna och springa ikapp på promenader.
Jag va och hälsade på Camaro (Il Sano’s Camaro) i höstas och gillade vad jag såg. Lagom glad och social, lugn inne medans vi satt och fikade och sedan full fart i träningen. Jättetrevlig hane. Hamnade på just Camaro eftersom att jag aldrig kommer få någon Yrsa-valp, satt och kikade på lite släktingar och kom att tänka på Camaro, det blir där igenom lite Yrsas linjer, som jag ju gillar mycket.
Lime (Sweet Licorice Lime) har jag sett på jakter under många år och alltid tyckt att han är en trevlig hane. Lugn, inte heller särskilt intresserad av de övriga hjälparna utan där för att utföra sitt jobb. Jag tycker att Lime jobbar på bra, lite självständigt ibland. Men använder man hunden till mycket eftersök så blir det oxå självständighet där efter. Men hittar fågel det gör han ofta.
