För ett tag sen så skrev jag att jag va lite less på hundvärlden. Men det är jag såklart inte alltid! Har fått höra så mycket snällt av många fina människor och jag blir så glad över att det finns så många fina människor som bryr sig om varandra. Jag ber samtidigt lite om ursäkt om det är någon som känt att de har blivit missuppfattade, men jag tror nog allt att de människorna som är negativa och kan lämna tråkiga kommentarer inte ens hittar hit och om de skulle, så bryr de sig inte.
I fredags förra veckan bar det iväg till veterinären för röntgen med Clyde. Jag är ingen röntgenavläsare, inte heller någon veterinär. Men har röntgat några A och B höfter och jag förstod helt klart när Clydes bilder att det inte va helt som vi önskar. Det är klart att man blir väldigt, väldigt besviken när man har lagt ner mycket tid och pengar och fått hem väldigt trevlig hund som man gillar väldigt mycket. Nu trodde jag att det skulle blivit sämre än vad det blev så det vart nästan till att fira att det inte va sämre än c. ED ua (0) och HD grad C.
Lördagens jakt vart inställd och söndagen va oplanerad och de va nog ganska behövligt med en helg hemma utan några planer.
Några dagar på jobb och någon kväll med terrier på besök innan jag på onsdagen åkte söderut för att hinna träna lite spaniel innan det blev mörkt. Slyngeljakt på torsdagen, det va kul, det hade säkert varit ännu roligare om jag bara inte hade glömt bössan hemma.. Fredag och lördag va det jakt och efter jakten i lördags så blev det någon timme kvar innan mörkret och vi hann med lite spanielträning. Kalle sköt någon fågel för både Bonnie & Clyde. Clyde har lite att öva på gällande apporteringen, den poletten är inte helt nere än men Bonnie börjar bli ganska säker. Så, så glad och tacksam över möjligheten att få skjuta lite för mina spanieler!
En bättre lördag helt enkelt, även fast jag fick springa efter Clyde någon gång och fråga om han glömt bort att han jagade tillsammans med mig och framförallt skytten, som visserligen är ganska säker på att skjuta men ändå, om jag ska kunna skjuta någon gång vill det nog till att han håller sig lite närmre.. Det hör nog till spanielträningen, att aldrig kunna slappna av. Men även han gick någon stund riktigt, riktigt bra.
Igår va det dags för spanielprov! Vid kl 04 ringde klockan och kl 05 satt jag i bilen påväg norrut. Som vanligt tänkte jag på lördagen att jag kanske skulle skita i det och hjälpa till på någon rough shooting istället men vi kom iväg.
Startnummer 10 och fick börja släppa precis innan ett björnbärssnår. Jag vet att det många gånger handlar om tur, såklart ännu lite mer när det är på en jakt. Jag såg det här jäkla björnbärssnåret långt innan och förstod ju att det är där jag och Bonnie kommer hamna, om vi har lite otur. Såklart vi gjorde det.. En spaniel borde ju gilla björnbärssnår, men jag har aldrig riktigt haft något sådan att jaga i och hon har liksom inte fattat att fasanerna gillar att hänga där. Gick bara någon minut där innan det sköts för den andra hunden. De fick inte in fågeln så jag fick gå runt och prova skicka på den fasanen, höll Bonnie i området utan att hon hittade något. Gick sedan vidare och tack och lov va det inte bara björnbärssnår i det där släppet. Fortsatte fram i någon betesmark innan Bonnie sedan började slå på vittring och som om under ett löv låg den skammade fasanhönan där på platta marken. In kom den och vi fortsatte vidare och sedan gick vi lite mer skogsaktigt, lite sly och undervegetation. Bonnie gjorde en fin stöt på en fasanhöna som sköts och landade på andra sidan en stenmur, hon slog lite på alla fjädrar innan hon letade vidare ut över stenmuren och plockade den.
Andra släppet för andra domaren va vi i en bäckravin, lättsprunget i skogsmark. Bonnie jagade fint och tycker vi hade ett bra samarbete. Det gick upp en lös fasan en bit ut till höger som sköts och landade ganska långt fram. Där Bonnie stannade så va raka vägen två gånger över en bäck som va någon meter bred, den skulle ju helt klart kunna ställa till det och förvirra hennes bild av vart den hamnade. Men ut och spikade och tillbaka in med den. Skönt att va klar och kunna andas lite.
Fin kritik på prisutdelningen och så glad över en 2a placering med CK m Bonnie (Centennial’s Boa Constrictor)!
haha, förra året på samma plats va det inte riktigt lika långvarigt prov. Gick nog i en minut innan Bonnie stötte en fasan, släppte den med blicken när den sköts med så många skott på andra sidan och jag fick inte ut henne förbi terrängskiftet. Den va så himla plättlätt och vi åkte ut illa kvickt. Så är det, konstigt nog är det så himla roligt och efter att ha brutit ihop, så är man tillbaka igen.
Måndag är kloklippardag här hos oss, så nu ska jag klippa klor på hela laget och sedan åker jag och Poppel till skogsmaskinen några timmar innan vi åker på nästa tur söderut.