Blir frustrerad över att tiden går alldeles för fort! Det va nyss augusti och jag kommer fortfarande ihåg den goa känslan på säsongens första andjakt i lite mer behaglig temperatur. Nu är det helt plötsligt väldigt nära November och jag fryser mest större delen av dagarna, som pricken över i så blir mitt oklara knäproblem väldigt märkbart när det blir kallt och vissa dagar är det inte alls behagligt att gå och stå. Men all positiv energi man får av alla bra dagar tillsammans med likasinnade människor gör det helt värt det alla dagar.

Veckan har som vanligt gått i rekordfart med lite jobb innan det igår va dags för biltur och heldag med spanielarbete på det internationella A-provet för retriever. Bonnie skötte sig ok tills hon stötte en fin fasan uppe på en kulle, den sköts, hon kollade på mig och jag visslade HÄRÅT, men det va visst lite otydligheter med signalens betydelse och hunden försvann bakom kullen och jag sprang efter och skrek “BONNIE!!!!” nästa gång jag såg henne satt hon långt ute på en åker och kollade på mig, ungefär som att hon försökte få mig till att tro att hon själv inte visste hur hon hamnade där och att hon absolut inte hade tänkt att apportera någon fasan. Man kan säga att hon är lite av en ögontjänare. Resten av dagen gick jag mest på helspänn och förväntade mig att hon skulle blivit en knallapportör på heltid, men hon skötte sig. Provet drog ut lite på tiden och jag hade några mil i bilen hem så jag avvek direkt efter sista drevet. Hem till hundarna och spendera lite tid med dem innan jag somnade väldigt tidigt.

Upp tidigt idag igen och dags för tur med en retriever istället. Ivy skulle starta på B-prov i ÖKL. Det märktes att hon fått lite succé i vassarna på andjakter den senaste tiden, för några månader sedan hade hon inte alls fått för sig att leta så självständigt i vattenkanten som hon gjorde idag. Gjorde annars ett ok sök, kanske lite väl stort. Så intressant med dessa hundar, för några veckor sedan va det helt tvärtom. Sedan hämtade parkamraten två markeringar på land innan det va dags för Ivy att hämta landdirigeringen. Vi har lite problem med att hon “låser sig” i stoppen. Det börjar släppa men hon behöver fortfarande lite tid att tänka innan hon ger sig iväg dit jag ber henne. Gjorde ett jättefint närsök i området innan hon hittade kaninen. Löste landmarkeringarna bra. Två vattenmarkeringar där den ena hamnade lite bakom vassen och hon fick leta en stund men löste det bra själv. Avslutade med en vattendirigering som va precis så som jag önskar att den ska vara. Jag sa “ut”, fröken ger sig iväg, ut i vattnet, förbi markeringspunkten och fortsatte utåt tills hon hittade anden. Jag tycker att hon va lite fladdrig vid sidan idag, det beror antagligen på att hon har tränat mycket tillsammans med någon av de andra hundarna hemma och hon då inte har behövt ha någon så exakt position vid sidan så det ska vi fokusera på i träningen framöver.
Vi har såklart massor mer än det som vi behöver träna mer på, men nästa start blir inte förrän till våren.

SÅ GLAD över ett 1a pris i ÖKL med fina Ivy! (Bez-Ami’s What A Sensation)